Jocke lagar grönsakswook och majskolvar. Vi har gjort en deal att han lagar mat och jag diskar. Än så länge tror han fortfarande att han gjort ett riktigt klipp. Får se om han kommer på att disken går mycket snabbare snart. 

 

Det är mysigt här. Vi har vilat oss (är fortfarande trött efter cykelfärden), köpt armband i rastafärger och ätit churros. Idag har vi vart på glassbuffé. De hade självplock av alla möjliga glassorter som verkligen smakade vad de lovade. Kokosglassen var hälften kokosflarn osv. Och så hade de mashmallowssås. Supergott. Tack för presenten Amanda!

 

15.13

30/11-2014

 

Vi har druckit supergoda drinkar och lyssnat på grym musik. Júlio hette han och han var helt fantastisk. Magisk kväll. Köpte en skiva, så bra var det. Har massa fler videos men denna är den enda vårt wifi orkar med. 

 

08.53

28/11-2014

 

Video: http://flic.kr/p/pi35HR

Idag hyrde vi cyklar och begav oss upp mot ett vattenfall. 9 km skulle det vara. Vi cyklade (gick) 3 km extra uppåt i branta backar eftersom vi missade skylten. Men det var extra skönt att bada sen. Och vattenfallet var en slide och man kunde krypa in bakom. 

19.15

28/11-2014

9.15

27/11-2014

 

Vi har sett fantastiskt fina stränder, badat i naturliga strandpooler, hoppat från klippor, snorklat med massor av fiskar och sett en sköldpadda. Och igår var det så höga vågor att det sög i magen när vi åkte båt. Det var kul!

 

21.32

25/11-2014

 

Det är så vackert här! Ett litet paradis. Vi kom hit i fredags och eftersom det var långhelg här, torsdagen var en minnesdag för slavarnas befrielse i Brasilien, var ön full av semestrande brassar. Därför hade vi med oss ett tält som vi så klokt investerat i. Så vi campade med en massa vänliga barnfamiljer som hjälpsamt lärde oss att spänna upp tältet rätt inför den regniga natten och lånade ut köksknivar när de tyckte våra såg futtiga ut. 

Ön har några små byar, men Vila do Abrao är med råge den största. Förutom nere i byn finns det inga vägar på ön. Man tar sig runt antingen med båt eller via någon av öns hiking trails i regnskogen. Själva byn är så mysig. Abrao ligger i en vik, omgiven av höga berg. Direkt intill stranden ligger en mängd restauranger och barer, längre upp lite butiker, mataffärer och pousadas, hostels. Området känns som en brasiliansk skärgårdsidyll, med gulliga hus i alla möjliga färger och formationer, stora färgglada blommor överallt och gator täckta av sand. På kvällen när vi kom var vi ute med resten av brassarna och drack caiprinhia på stranden. På gatan alldeles intill stranden satt en kille och spelade gitarr och sjöng och folk dansade salsa på gatan. Synd man inte kan dansa. 

Öns namn, Ilha Grande, är sannerligen passande. Den är enorm. Igår vandrade vi till den närmaste av öns många paradisstränder, en vandring upp och ner, upp och ner, i nästan 2,5 timme. Det var mitt livs skönaste dopp när vi väl kom fram. Och Jocke var så trött att han knappt orkade surfa. Men så fint det var! Sanden var kritvit och len och vattnet var ljust turkost. Förutom några stånd som sålde fika och ett par som hyrde ut surfbrädor syntes bara vatten, sand och skog så långt man kunde se. Och brassar i stringbikini, förstås. 

Idag är det halvmulet och vi vilar upp oss efter två nätter i tält utan liggunderlag. Imorgon ska vi på snorklingstur med båt, ska bli kul! 

13.22

23/11-2014

Vi har vart i Rio i tre dagar nu, detta är den fjärde. Vi bor uppe i den gamla delen av stan på ett mysigt hostel som känns lite som en labyrint och har jordnötssmör och sylt på frukostbuffén. Stan är väldigt vacker, så fort man kommer ner till någon av stränderna eller upp på ett av bergen så känns det som man befinner sig i ett vykort. Vi har druckit caipirinha på Copacabana, hälsat på Jesus på berget och surfat och badat. 

Igår gjorde vi en spännande tur. Vi åkte motorcykel upp genom Vidigal, en av de bättre favelorna, på slingriga branta vägar. Därifrån vandrade vi upp mot toppen på ett av bergen som omger Rio. På andra sidan berget ligger Rocinha, Brasiliens största favela. Minst 100 000 människor lever där på ett förhållandevis litet område. Det kändes nästan komiskt när man såg det uppifrån. Favelan låg som en stor klump utmed bergssluttningen, full av små hus staplade på varandra. Bara precis bredvid låg moderna höghus och lyxiga villor med pool. En kilometer bort låg stranden och en stor golfbana. Gränsen mellan Rocinha och resten av området var knivskarp.

Rocinha har haft stora problem med kriminalitet och droger även om det ska ha blivit bättre nu senaste åren. Men efter bara omkring tio minuter hörde vi vad som måste varit skott från automatvapen därifrån. Det lät högt även där vi stod. Tre gånger hörde vi skott, och det kändes helt sjukt att varje smäll skulle kunna betyda slutet för någons liv. Ett par från Kanada som gjort samma vandring dagen innan berättade att de hörde skott i nästan femton minuter därifrån. Blir illamående när jag tänker på de människor, och särskilt barnen, som tvingas leva där. 

Vi fortsatte vandra uppåt, skakade av händelsen. Det var brant och jobbigt och vi gick i säkert en timme, men det var såå värt det när vi väl kom upp. Utsikten var helt fantastisk! Det blåste något enormt och berget lutade brant nedåt en bit från där vi satt och drack vår medtagna öl. Jag fick svindel och blev yr och klamrade mig fast i berget. Drömde mardröm inatt att vinden vände och jag blåste ner för stupet haha. 

På vägen ner gick vi genom favelan som vi åkt upp igenom. Det var riktigt fint och kändes tryggt och säkert. Polisbilar patrullerade gatorna och det kändes inte alls särskilt fattigt eller nedgånget, vilket i och för sig nog beror på att favelan var en av de bättre. Utefter huvudgatan låg små caféer, barer, pizzerior och diverse butiker. Husen låg huller ombuller, staplade på varandra kring krokiga smala vägar. Faktiskt väldigt mysigt. 

10.24

20/11-2014

Idag (och igår) har vi hälsat på flodens rosa delfiner på riktigt nära håll. Var bättre än julafton!

 

Färgen hos delfinerna varierar mellan olika individer men ofta är de mer grå på huvudet och ryggen, och rosa resten. Några är helt och hållet rosa, andra är nästan helt grå. De är avlägsna släktingar till vanliga delfiner men har ett ganska annorlunda utseende. Varje år, vid regnperioden som börjar i slutet på december, svämmar floderna över och vattennivån stiger 12 meter från då den är som lägst. Detta gör att delfinerna, för att kunna hitta mat, måste in bland träd, rötter och buskar, vilket i sin tur har gett dem deras speciella utseende.

 

Nosen är lång och smal för att kunna komma åt mat även i djupa håligheter och trånga utrymmen. Den tydligt markerade pannan fungerar som ekolod och de kan vrida på nacken 180 grader. De är otroligt söta.

 

16.42

16/11/2014

 

21.57

14/11-2014

 

Vår sista dag vid floden var en bra en. På morgonen åkte vi och tittade på ett helt enormt träd och på vägen, längs med strandkanten, såg vi mängder av caimans. Och så gjorde vi ett besök i den lokala skolan. Natten spenderades, en sista gång, i djungeln. Vi var ett större gäng som alla hade med sig öl och sprit och Osmar slog på stort och byggde ett bord, gjorde tallrikar av palmblad och varsin sked till alla. Vi fick vi helgrillad kyckling och ris och det var helt galet gott. På kvällen efter middagen kvällsbadade vi från båten och drack cachaca med lime. Häftigt att bada mitt i Amazonas mitt i natten. 

 

21.05

13/11/2014

 

 

Igår började dagen bra. Jag var uppe tidigt och Osmar tog med mig på en egen tur ut för att se delfinerna på morgonen. Efter frukost åkte vi till en lokal familj och hälsade på. De hade en supersöt apa som husdjur och odlade annanas och Manioc, en slags potatis som sedan blir till mjölet Tapioca, som tillsammans med ris och majs är en viktig basgröda. Manioc är dock oerhört giftigt om den inte tillagades på rätt sätt. Först sänkte man ned de skalade potatisarna i floden under fem dagar och sedan kokade man dem ett par timmar. Osmar berättade att de då och då hade olyckor i hans tribe där människor dog av de giftiga vätskorna från potatisen. 

 

Efter lunch fiskade vi pirayor i kvällssolen. Det var så roligt. Man betade med fisk, sen plaskade man med spöt ett par gånger för att locka dit dem och så plötsligt högg det till och man fick snabbt rycka upp dem innan de gnagde av betet. Jag fick upp tre och Jocke en. Vi hade många fler på g, ett par var riktigt stora, men de ramlade av vid ytan. 

 

På kvällen tog Osmar med mig och Jocke på den absoluta höjdpunkten hitills - spearfishing. Vi åkte ut med en liten handgjord kanot som gick precis ovanför ytan så man fick sitta alldeles still för att inte få in vatten. Vi paddlade ut i mörkret efter middagen och himlen var täckt av stjärnor. Längs strandkanten, in bland träden och i små kanaler. Osmar lyste med ficklampa och fiskar hoppade överallt. En hoppade över oss i kanoten och en hoppade faktiskt in i den. När han såg en fisk satte han sakta ficklampan i munnen, ställde sig upp med spjutet i handen och siktade sakta in på fisken innan han snabbt högg till. 

 

14.04

11/11/2014

 

 

Imorse efter frukost gjorde vi en jungle trek. Efter ungefär fem minuter öppnade sig himlen och regnet öste ner. Som på beställning fick vi uppleva djungeln så som den ofta är, enormt blöt. Det var riktigt kul! Det blev genast mörkare och vi blev helt dyngsura. Osmar berättade om olika växter och träd, vad de kan användas till och hur lokalbefolkningen drog nytta av dem. Vi fick bland annat se hur man kan tvinna ihop ett palmblad för att enklare kunna klättra upp i träden och hämta frukt. Han visade oss också gummiträdet som haft stor betydelse för Amazonas och Manaus. Under slutet av 1800-talet var vinsterna så stora att man beslutade sig för att bygga Manaus stolthet, dess opera Teatro Amazonas. Vi besökte den kvällen innan vi åkte hit och den var verkligen fin. Osmar hittade även en stor fågelspindel som vi fick klappa. 

 

Efter lunch var det uppehåll och vi åkte ut på ytterligare en tur med båt för att leta efter fåglar och apor. Vi såg ett par apor och papegojor, Tucans (en fågel med stor färggrann näbb) samt en sengångare uppe i träden. 

 

22.12

9/11-2014

 

 

Vi blev upphämtade på hostelet igår morse och började en lång färd ut till lodgen och naturreservatet kring sjön Magori. Bil, båt, en annan bil och så ytterligare en båt. Och sen fick vi äntligen bada. Vattnet var ljummet men ändå obeskrivligt skönt. Alldeles intill oss simmade djungelns delfiner. Det finns två sorter, de mindre grå och de stora rosa. Det var väldigt häftigt!

 

Efter lunch, lokal fisk och ris, åkte vi ut med båten för vår natt i djungeln. Vår guide, Osmar, kommer från en tribe långt upp för floden, vid gränsen till Colombia. Han berättade att han växt upp i djungeln och att han utbildat sig i språk för att jobba som guide. Vi åkte med båten längs strandkanten och gjorde turer in i olika mindre kanaler och vikar. Det var himla vackert! 

 

När det började skymma kom vi fram hit och slog läger. Efter några skivor annanas begav vi oss ut på sjön igen. Osmar fångade en liten caiman som vi fick hålla. Och sen satt vi länge, länge ute på sjön, helt tysta, och lyssnade på ljuden från skogen under den stjärnklara himlen. 

 

På kvällen insåg vi att vi nog inte skulle få mer middag än annanas, kex och marmelad vilket verkade vara allt som fanns, så vi satte oss och åt kex och spelade kort. Osmar hade gått och lagt sig, han hade väl haft en lång dag. 

 

Alldeles precis nu kom det en ekorre förbi. Och lite tidigare kom en kolibri surrande precis bredvid hängmattan. Nu börjar de andra vakna och Osmar kokar kaffe. Efter frukost, resten av kexen och marmeladen förmodligen, ska vi ut på en jungle trek. Spännande.

 

05.48

9/11-2014

 

 

Vi bor på ett supermysigt hostel med takterass och väldans smarrig frukost som vi precis njutit av. Igår var vi ute och kollade in stan, åt amazonsoppa och grillspett på gatan och drack öl på en bar med glada brassar. Nu ska vi ut och kolla in amazonfloden och köpa flip flops. 

 

08.51

7/11/2014

 

Igår blev vi överraskade med mat och rödvin på planet. Lyxigt! Vi hade redan ätit varsin hamburgare men åt så mycket vi orkade och tog med oss mackorna till frukost idag. Nu ska vi sova ett par timmar till. Om 13 timmar landar vi i Manaus... Spännande!

05.17 

6/11-14

Imorgon bär det äntligen av. Vi packar och tvättar och laddar batterier. Och längtar. Och saknar alla här hemma litegranna redan.