20.12

27/10/2015

 

Muchas gracias Andrés, mi gran amigo, por unos días increíbles en la capital. ¡Ha estado uno de los mejores momentos de mi viaje! La mayoría de los días hemos ido a clubs, tomamos Aguardiente y bailamos mucho - y un poquito de salsa tambien. En el sábado fuimos al mayor club gay en América del Sur. ¡Estuvo muuuy divertido! Tambien hemos comido muchos platos ricos, por ejemplo la sopa típica de Bogotá se llama Ajiaco. He aprendido mucho español en estos días. A dos veces fuimos a reuniones para aprender idiomas y tambien he comprado un libro gramática para ejercer. 

 

En el domingo, mi último día allí, fuimos en carro fuera de la ciudad para almuerzar con los otros colombianos. Tuvimos un plato como BBQ que estuvo absolutamente delicioso. Y la vista era hermosa con montañas verdes y muchas flores.

 

¡Ya te extraño mucho amigo y espero que nos volveremos a encontrar en breve!

 

La mejor canción en Colombia ahora

 

11.42

26/10/2015

 

Har haft en underbar första dag här i staden. Vi har besökt Plaza de Bolívar, haft traditionell lunch, promenerat runt den gamla delen av stan, sett mängder av Fernando Boteros fantastiska verk och ätit den godaste våfflan jag någonsin smakat. ¡Un día excelente!

 

Natten spenderade vi ute bland glada dansande människor som, bokstavligen, hällde i oss Aguardiente. 

 

9.07

17/10/2015

 

Har just vaknat till min första dag i huvudstaden, Bogotá. Sitter och äter arepa och snickers (bra frukost) i min vän Andrés underbara lilla lägenhet här i stan. Han är och lär sig franska för tillfället och jag utnyttjar hans Netflix och njuter av känslan av att vara i ett riktigt hem. Om ett par timmar ska vi ut och se oss omkring. 

Innan jag lämnade det vackra Salento hann jag dock spendera en hel dag på hästryggen. Lite drygt sex timmar red vi, till ett vattenfall, upp och ned för berg och över mängder av bäckar. 

Och frukosten jag hade igår var nog det mest fenomenala mänskligheten någonsin åstadkommit. Brownie med jordnötssmör och glass. Det var på riktigt den godaste dessert jag ätit. Kan inte tro att jag aldrig smakat kombinationen innan. Helt klart värt att åka till Colombia bara för den magiska stunden. 

10.10

16/10/2015

Spenderar dagarna här med goa människor. Idag har vi fått se hur man producerar kaffe, druckit samma kaffe och Michal och Yoalli har lagat israelisk middag åt oss. 

En helt vanlig dag på resande fot. Kan inte påstå att jag längtar hem alltför mycket. 

00.17

12/10/2015

Är numera i Salento, en liten stad i ett grönt landskap bestående av berg och dalar. I en av dalarna, den vi ägnade dagen åt att promenera igenom, växer 60 meter höga palmer. 

18.11

11/10/2015

Äter pizza i detta nu. Har vilodag idag. Vilket bara lite beror på att jag är bakis. Egentligen hade jag tänkt lämna stan, men sex timmars bussresa känns inte så lockande nu. 

Jag hade en fantastisk dag igår. På förmiddagen gjorde jag stans väl rekommenderad walking tour och fick lära mig om Medellíns historia. 

Sedan 1948, när en politisk ledare mördades, har det varit väpnade konflikter i Colombia mellan, enkelt förklarat, det konservativa och det socialistiska, kommunistiska blocket. När knarkhandeln tog fart på 80- och 90-talet eskalerade konflikten eftersom knarkkungarna "anställde" båda blocken för att vakta kokainplantagerna - de fick alltså helt plötsligt enormt mycket mer pengar och vapen än innan. 

Medellín var på denna tid bland de farligaste städerna i världen. Det var den ökände Pablo Escobars hemort och han styrde staden med järnhand. Han hade bland annat ett stort gäng hitmen, beväpnade män på motorcyklar, som tog ner hans fiender en efter en. Vad jag hört från människor som växt upp och levt här under den tiden var det många som blev indragna i konflikten på grund av pengarna som erbjöds. Stadens hitmen fick exempelvis tusen dollar för varje polis de mördade. 

1993 sköts Escobar på ett tak i Medellín. Sedan dess har staden förändrats obeskrivligt mycket. Och förra året blev den utsedd till världens mest innovativa stad. Vilket inte är särskilt förvånande. Staden har en modern tunnelbana som alla paisas är så glada över att de aldrig skulle komma på tanken att klottra i eller vandalisera den, enligt vår guide. De har också konstruerat cable cars som transportmedel upp till Medellíns mer svåråtkomliga och fattigare områden. Och i det som på 80-talet var stans värsta område har man idag byggt en rad rulltrappor och dekorerat väggar, murar och tak med ofantligt vacker street art. Detta område, Comuna 13, besökte jag på eftermiddagen.

När jag kom tillbaka till El Poblado, området jag bor i, träffade jag en man som var på turen på morgonen så jag hängde på hans planer om att dricka öl och se på fotbollen. Colombia och Peru spelade igår och det var ett helt otroligt drag. Colombia vann, men det var väldans spännande på slutet. 

Och ikväll har jag gått ut med ett par stycken från hostelet. Träffade en kille från Mexico som jag träffat i Cartagena innan. Han stod och stirrade på mig i säkert en minut innan jag kom på att jag faktiskt mött honom tidigare. Haha. 

12.19

9/10/2015

PS. Om näst sista bilden. Hela stan här är fylld med sådana där affärer. Affärer som helt och hållet är dedikerade till att sälja färdigdeckorerade julgranar i olika färger och nyanser. De är nog tämligen exalterade nu när julen närmar sig. Måste ju vara rätt svårt att sälja julpynt i maj liksom. 

21.02

7/10/2015

Har det bra här i staden.

Bor på ett fint hostel med pannkakor och sirap till frukost, härliga människor och BBC på söndagar. De har en street art festival här i Medellín nu så igår hängde jag på Mick och kikade på tre av verken. Och på kvällen åt jag och min norske vän Andreas, som jag träffade i Cartagena och som pluggar här, den godaste pizza som nånsin passerat mina smaklökar. 

Idag har jag haft en underbart fin dag tillsammans med mina nya amerikanska vänner, Eric och Blake. Vi kollade på modern konst, de bjöd mig på tacos till lunch och så åkte vi båda stadens cable cars. Och till middag, efter att vi irrat runt läääänge i jakt på restaurangen och var vrålhungriga, hade vi den mest mättande måltid jag någonsin ätit. Det är en traditionell rätt härifrån, bandeja paisa, som består av ris, bönor, ägg, korv, blodkorv, stekt fläsk, stekt banan samt en enorm bit avokado. Och, som om det inte riktigt vore nog, torkat kött malt till ett grovt pulver att strö över alltihop. 

6/10/2015

När jag sedan skulle ta mig till Medellín, flygplatsen ligger en timmes bilfärd från stan, fanns det inga andra alternativ än en svindyr taxi. Hittade dock en kvinna som ville dela taxi och sedan, innan vi hunnit sätta oss i en, en trevlig herre som utifrån min spanska tolkning jobbade på flygplatsen och ändå skulle till centrum. Så förlåt mamma, men jag hoppade klockan halv två på natten in i en bil med två okända människor. Och det slutade ju faktiskt mer än väl. Den oerhört vänliga herren skjutsade oss till city varifrån kvinnans familj, man och dotter, sedan körde mig hela vägen fram till porten på mitt hostel. Ett så otroligt varmt välkomnande var det! Men så är de ju kända för att vara den vänligaste och stoltaste befolkningen i landet här. Las paisas. 

 

Medellín var en gång världens farligaste stad. I slutet av 80-talet när Pablo Escobar styrde och ställde på gatorna här. Jag och Áine gick till Museo Casa de la Memoria idag, mer ett minnesmonument än ett museum över konflikten i Colombia. Det var fantastiskt gjort. Alla olika aspekter av vad som hänt var representerade i olika konstprojekt. Vi fick lyssna på hur människor påverkats av konflikten, hur de förlorat nära och kära, hur de tvingats lämna sina hem. Hur oskyldiga människor mördats för att kropparna sedan skulle agera bevis på att man lyckats döda en mängd rebeller. Vi fick se hur människors liv förändrats. Och hur allting är sammanlänkat. Förlorar man en röst försvinner snart flera. Om en rättighet åsidosätts finns det snart bara ett fåtal kvar.

Det allra mesta var gjort på spanska. Tacksamt nog fick vi tre fantastiska studenter till guider som tillbringade lördagarna på museet för att öva upp sin engelska. De tog oss runt till alla verken och berättade och visade i över två timmar. 

22.01

3/10/2015

Har nog aldrig vart så avslappnad i hela mitt liv. Och då är jag ändå expert inom området.