Staden Cuenca och min kära vän och volontärkompis Kyla mötte jag igår. Jag och Kyla ska till Peru tillsammans, och sitter faktiskt på bussen dit nu. Ungefär klockan tre inatt kommer vi checka ut från Ecuador och in i Peru. Nya spännande äventyr!

 

Men innan dess har vi alltså hunnit se Cuenca, Ecuadors kanske finare stad. Klimatet är som svensk sommar, arkitekturen är kolonial vilket innebär att staden är fylld av vackra kyrkor och överallt är väldigt rent och prydligt. Kanske är det detta som gör den till ett populärt hem för pensionerade amerikanare och kanadensare. 

 

Härifrån kommer också den kända panamahatten. Den är traditionellt vit med ett svart band och består av kokta löv som kvinnorna här flätar ihop till hattar under alltifrån ett par dagar till sex månader, beroende på kvalité och finhet. En sån har jag köpt mig idag, ett bra köp eftersom vi nu ska ned mot öken och sol. 

 

22.13

25/1/2016

 

Fler dagar av yoga, frukt och raw food, fina människor, musik, mantran och sång. 

 

De två senaste dagarna har vi volontärer ägnat åt att konstruera en sweat lodge av bambu och stora löv. Nu, när den nästan är klar, ser den ut som en äkta djungelhydda, och har under gårdagskvällen uppfyllt sitt syfte då vi under fullmånens sken genomförde en temazcal. Det är en ceremoni nästan som ett bastubad där man sitter i en ring kring glödheta stenar i sweat lodgen och sjunger sånger och mantran, medan vatten hälls på strenarna och olika örter viftas runt i ångorna. Traditionellt pågår ceremonin i fyra etapper där nya stenar fylls på mellan varje och vardera omgångs tema är ett av de fyra elementen. Det är en ritual att rena kroppen och komma närmare naturen som härstammar från urfolket i Amazonas. 

 

Vi gjorde dock en variant på den traditionella ceremonin och utförde endast två omgångar. Och ingen av oss hade fastat dagen innan, som man traditionellt ska. Det var väldigt roligt. Vi kröp in på det leriga golvet längs med palmbladen att sitta på. Man var tvungen att krypa in från vänster och sedan medsols följa cirkeln. Det var kolmörkt där inne. Och sen sjöng vi för varje glödande sten som kom in, och lät dem alla symbolisera något gott i livet. 

 

 

Efter det började vi hälla vatten på stenarna, hyddan fylldes av ånga och dofter av olika örter, och vi sjöng massa sånger om floderna och träden och livet. Och så berättade Bhaga om hur han träffat en man från urfolket i Colombias norra kust som menade att hans syn på klimathoten vi står inför beror på världens ojämlikhet. Han menade att så länge vi inte behandlar världens kvinnor som jämlikar kommer moder jord, kvinnornas energi, aldrig att kunna växa. Att missbruket av klimatet är länkat med missbruket av mannens makt. Var ett ganska intressant resonemang faktiskt. Om världens kvinnor skulle ha mer att säga till om skulle det nog definitivt se lite bättre ut för jordens klimat, tror jag. 

 

Den andra omgången sjöng vi mantrat för Hare Krishna. Väldigt fint var det. I massa olika tempon och sen med ett reggae-beat. Och så badade vi i poolen de hade utanför. Var ett väldans fint avslut på min vistelse. Nu sitter jag på bussen efter att ha sagt adjö till alla vackra själar. Manon, Nathalie, Maggie, Margarita, Miguel, Laurel, Malcolm, Amir, Tom, Laura, Emanuel, Christian, Bhaga, Emma, Dominique. Och säkert nån som jag glömt nu. Var himla kul dagar. 

 

16.43

24/1/2016

 

Stället vi bor på, Saraswati Ahimsa Vana eller Wisdom Forest, ägs av en familj som tillhör Hare Krishna. Livet här inbegriper därför mycket, väldigt vacker måste sägas, sång och spelande. Innan måltiderna, som är veganska, samt om morgnarna och kvällarna.

 

Utöver det är det inte så präglat av religionen, utan mest en skön och vacker plats med annat härligt folk. Här gör man yoga, äter god mat och frukt, slöar i hängmattan, spelar musik och hjälps åt att städa, diska, laga mat eller arbeta i trädgården. Och så har vi tillverkat egen choklad från kakaobönerna de odlar, vilket kan vara det roligaste jag någonsin gjort. Vilken dröm va, att kunna odla sin egen choklad?!

 

14.15

22/1/2016

 

I förrgår kväll lämnade vi, jag och Manon, Tena för att ta oss till sammankomsten av olika communityn. Vi visste dock inte om vi kunde sova där, exakt vart det var eller hur man tog sig dit. När vi därför träffade två killar som Manon volontärarbetat med och blev inbjudna att stanna över natten på stället de bodde på tog vi chansen. 

 

Efter en mysig middag på mattor på golvet satt vi och pratade med allt fint folk. Och så plötsligt säger killarna att vi fått sällskap. Vi lutar oss fram och ser bara en stor snigel. Tills vi tittar ned, och där, precis under våra huvuden sitter en ENORM spindel. Den största tarantula jag någonsin sätt. På riktigt, den var som en stor hand. Christian, behöver knappast säga att han är från Ecuador, var modig nog att försöka lyfta ut den, även om det tog ett tag innan han fick fatt i den. Man hörde varje steg den tog där den gick runt på golvet...

 

Därefter gick jag med kameran som enda ljus den mörka slingrande stigen till mitt och Manons hus, en öppen koja uppe bland träden en bit in i djungeln. Vaknade två gånger den natten av mardrömmar om spindlar och ormar som krälade intill mig. 

 

Klockan halv fem morgonen efter ringde klockan och vi steg upp, jag fortfarande trött efter nattens oroliga sömn. Och så begav vi oss promenerandes iväg mot den mystiska sammankomsten. Efter ett tag med varsin sten i handen efter att gång på gång blivit förföljda av skällande vakthundar. Två timmar senare, lite längre än vi räknat med, kom vi fram till stigen som ledde in till communityt. Där framme, efter att ha korsat ån intill, pågick en ritual från peruansk shaman, menad att hela kroppen. En ritual som inbegrep diverse objekt, ramsor och mantran. Ljus, svärd, stenar, kors och en sax att rensa auran med. Han sög ut den dåliga energin ur vrister, anklar och hjässa. Och sen renade han en genom att fräsa vatten ur munnen på samma områden. Och så knäckte han nackar och ryggar. Och lyfte upp folk i luften medan de sprang med benen, som Jesus sa han. Var en märklig ritual. Efter ett tag frågade han mig om jag ville göra, så visst sa jag. Kände att jag inte gärna kunde tacka nej efter att ha suttit där och glott i en timma. Ett tiotal minuter senare hade både min nacke och rygg knakat oroväckande och jag hade vatten och saliv lite överallt. 

 

Några timmar senare var det sammankomst och som en välkomstceremoni där alla presenterade sig. Och så åt vi lunch, kyckling- och potatissoppa, pratade och kollade in kastrullen med ayahuascua som stod och puttrade på gasplattorna. Och sen åkte jag och Manon därifrån, med tanken att återvända med sovsaker samma kväll. 

 

Men sen, när vi kom tillbaka till stället vi bott på natten innan, med alla fina människor, den sköna stämningen och vackra omgivningar, kände jag att det var nog intressant där borta i communityt, men att jag nog hellre stannar här de följande dagarna. Ibland måste man pusha sig själv att göra saker man inte riktigt är bekväm med, att möta människor med så olika tro och livsåskådningar att det är svårt att sätta sig in i - för sig själv, för att växa. Men ibland måste man också bara göra det man vill och tycker är kul. 

 

Och jag känner nog att ayahuascua och helande ritualer som inbegriper spottande och viftande med saxar inte riktigt är vadjag känner för just nu. Så jag blir nog kvar här istället, de kommande dagarna. 

 

08.14

22/1/2016

 

Har besökt ett vackert vattenfall idag med härligt folk. Bra dag. 

 

Nu är jag på Hostal Limoncocha tillsammans med Manon och imorrn ska vi på någon slags festival med urfolk från olika delar av Sydamerika som Manon blev inveterad till på en buss här. Spännande. 

 

19.07

19/1/2016

 

Efter att ha spenderat en hel dag i sängen på hostelet i Quito, med en påse chokladkakor som sällskap, har jag nu kommit ikapp litegrann med bloggen. Sjutton inlägg senare så har ni i alla fall lite att läsa. Har varit så fantastiskt roligt att ha Jocke här att jag inte riktigt haft tid att sortera bilder osv. Det är mer jobb än ni anar. 

 

Nu är jag i Tena, en ganska liten stad i utkanten av djungeln. Varför man åker hit är främst för alla floder runt om stan som bjuder på förstklassig forsränning. Folk kommer från hela världen för att mäta sig mot vattnets krafter. Jag ville givetvis också pröva och lyckades till sist hitta en tur i en av de enklaste forsarna. Ville egentligen köra i en av de svårare men det var knepigt nog att bara hitta en grupp att åka med. Det är lågsäsong här. Till slut hittade jag i alla fall ett ställe som skulle ta med mig trots att jag var själv. 

 

Klockan sju igår morse gick jag upp, åt resterna av min Calzone till frukost och begav mig sedan iväg med mina två guider Jose Luis och Leandro, båten, flytvästar och paddlar. Och det vart en himla kul dag! Leandro tävlar i forspaddling och förra helgen hade de en tävling i en fors av klass V här i Tena. Den vi åkte nedför var klass III. Så han visste vad han gjorde. 

 

Vi flöt, paddlade, flög runt i vågorna, paddlade, åkte upp på stenar, badade, njöt av landskapet och flög runt i vågorna lite till. Och så stannade vi på en strand halvvägs och åt lunch. Utsökta empanadas och massor av 'piña por la niña'. Jag simmade i floden och så grävde vi ner oss i sanden och sov lite, för att undvika de ungefär hundratals sandflugor som härjade där. 

 

På kvällen mötte jag upp Amanda som jag träffade tidigare i Quilotoa och som jobbar som engelskalärare på universitetet här. Och gissa vem vi sprang in i på väg till stans bar?! Manon! Min volontärkompis från Arutam. Ska snart ta mig till hennes hostel här i Tena så får vi se vad vi hittar på. Jag och Amanda drack i alla fall öl och underbara kokos-milkshakes och fick sällskap av mina guider från forsränningen och lite annat folk från företaget. Och så vart vi inbjudna till någons systers födelsedagsfest på en karaokebar i stan. Så där tillbringade vi kvällen, drickandes öl och med mer eller mindre begåvade sångare som underhållning. Fin dag, fin kväll. Är lite bakis idag dock. 

 

11.11

19/1/2015

 

Jocke har åkt. Jag är själv. Livet är tufft ibland. 

 

Bara cirka två-tre-fyra månader kvar tills jag får se honom igen. Tack gode gud för Skype. Innan han åkte hann han dock, utöver alla fina souvenirer från Galápagos, inhandla en stilig panamahatt. Med äkthetsintyg och prålig låda. Så han är nog nöjd och glad på planet nu. 

 

15.54

15/1/2016

 

Gott nytt år! 2016 kommer bli fantastiskt!

 

Vi träffade ett argentinskt par, Florencia och Nahuel, för andra gången på vårt frukostställe imorse och vi bestämde oss allihop för att spendera sista dagen på 2015 på en strand med färre parasoll. Så efter frukost tog vi oss till Playa Rosada.

 

Jocke badade i vågorna ungefär hela tiden och vi andra låg på stranden och hade högläsning ur Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann på spanska. Nahuel var mycket förtjust i svensk litteratur och hade kul åt alla svenska namn i boken. Åkers Styckebruk, Strängnäs och Byringe går inte jättebra ihop med spanska. 

 

På kvällen åt vi en riktig nyårsmiddag med skaldjur, öl, drink och efterrätt. Och sen satt vi på stranden och kollade på raketer. Ungefär en halvtimma innan tolvslaget kom en kille med ett antal substanser i kroppen ned till vattnet och skulle fyra av sina raketer. Han var helt borta. Han körde ner träpinnarna så långt i sanden att när han väl tände på dem var det två jätteraketet som aldrig kom iväg. När den första smällde på stranden, tio meter från där vi satt och garvade åt honom, stod han bara kvar bredvid och tände på nästa. Och den andra sprang han fram och skulle rycka upp. Sen kom han springande och visade upp stora brännmärken på hela sidan. Hahaha. 

 

Och sen vart klockan tolv och hela himlen fylldes av raketer och flygande ljuslyktor. Och överallt på stranden skapades eldar med brinnande dockor i papier-mâché och med smällare inuti. Det är tradition här i Ecuador att bränna dockor i form av seriefigurer, kända personer så som politiker eller bara random människor på nyår. 

 

Nu är vi äntligen på en nattbuss från Gayaquil till Quito för att flyga mot Galápagos imorgon. Helt klart en utmärkt start på 2016. 

 

19.44

1/1/2016

 

Ungefär varenda kotte jag stött på tidigare under min resa (som vart i Ecuador) säger att Montañita är craaaaaaaaazy. Så här ska vi fira nyår.

 

Intryck såhär långt: gatorna rymmer så mycket västerlänningar att det känns som man är i Europa; fullt med utsökta fruktsallader, juicer och prisvärda omeletter; stranden syns knappt för alla parasoll; argentinska hippies som lever på att jonglera med knivar eller sjunga och spela på gatan syns ungefär överallt. Och alkohol, alkohol, alkohol. 

 

14.47

30/12/2015

 

Vi är i en liten surfby med tyvärr inte jättebra vågor just nu men en fin ö som utsikt, billig öl, billig glass och en skön hängmatta. Jocke har surfat lite ändå, jag har legat i hängmattan och kollat på Mumintrollen på YouTube och vi båda har badat och ätit goda middagar med fisk, räkor och mycket vitlök. 

 

20.00

29/12/2015

 

Vi har vart på en strand med massor av röda krabbor idag. Och tre till stränder. Säkert gott flera kilometer barfota på varm sand, ojämna stenar och klippor fyllda med små taggiga växter. Fötterna värker men det var det värt. 

 

Så ofantligt fint här. 

 

16.15

26/12/2015

 

Ett par kilometer utanför kusten ligger en ö med en massa fåglar som är känd som budget-Galápagos. Man kan bland annat se Bluefooted Boobies där, en fågel med klarblå fötter. Isla de la Plata, ön av silver, har fått sitt namn dels eftersom det var ett populärt tillhåll för pirater förr i tiden och dels för att dess sidor är täckta av fågelskit som gör att den glimmar som silver i solen. 

 

Denna ö har vi besökt idag. Vi såg de blåfotade fåglarna, fragattfåglar och mängder med havssköldpaddor. Guiden berättade även att två albatrosspar häckar där nu, varav den sidan av ön var stängd för besökare. Mycket kul! Men det känns lite som att Galápagos ändå kommer vara snäppet häftigare. 

 

19.03

25/12/2015

 

¡FELIZ NAVIDAD! 

 

Och vilken julafton vi fick. Vi kom hit till Machalilla vid sjutiden på julaftons morgon. Vi hittade ett hostel som såg fint ut men ägaren låg fortfarande och sov. Så vi spenderade nån timme vid hostelets granne - havet. Med morgondopp i solen och ett gäng delfiner som utsikt. Finns knappast bättre sätt att börja julafton på. 

 

Tito, ägaren till hostelet, visade sig vara en fantastiskt vänlig prick. Han bjöd genast in oss båda på julmiddag med honom och hans son medan han lagade frukost åt oss. Och så tipsade han oss om att promenera till de närliggande, underbart vackra stränderna. Så efter frukost, med en kasse öl och en påse chifles, begav vi oss av för att spendera dagen i solen, i havet och på de tre paradisstränderna. 

 

Middagen var helt i klass med ett svenskt julbord. Sallad med färska räkor, aioli, ris med grönsaker, kalkon, nån söt kalkonmix som var helt ofantligt god och fruktkaka. Och vin till det. Och på kvällen gick vi ut på byn där det var dans och dracks Canelazo, en blandning av Aguardiente och varm juice gjord på naranjilla och canela.

 

Och så nattbadade vi (min idé). En helt otroligt fin julafton. Muchas gracias Tito! Och God Jul på er!!

 

07.12

25/12/2015

 

Joakim är här. Och det är helt fantastiskt underbart att ÄNTLIGEN få kramas igen. 

 

Vi sitter på en nattbuss nu, på väg mot kusten och förhoppningsvis en fin julafton på stranden. 

 

20.57

23/12/2015

 

Började min sista dag här med ett dopp i vattenfallet. Och ett adjö till denna vackra plats. 

 

När vi kom tillbaka väntade kanske bland det sötaste jag sett i Manons famn. En ynklig, liten varelse vid namn Chichico. När Manon, som inte var med oss in i djungeln, och José gick en promenad denna morgon hittade de två små bebisapor pipande på marken. De lyckades få tag i en av dem och efter att ha väntat ett bra tag på att mamman skulle visa sig gav de slutligen upp och tog med honom hem. 

 

Vi har nu matat honom med gräshoppor, som han uppskattade mycket, banan och försökt truga i honom lite mjölk. Och han har fått en korg med en filt att bo i och Manon som mamma. Så ofantligt söt är han. Och sitter och låter i korgen när man inte håller i honom. Ljudet är helt otroligt. Det är högt och låter ungefär som en fågel som sjunger långt borta, trots att man sitter alldeles bredvid. Nu sover han nog gott i Manons rum. Han låter i alla fall inte.

 

Imorgon, efter frukost, åker jag. Det känns konstigt och ledsamt och kul på en och samma gång. Det har vart ett par fantastiskt intressanta och roliga veckor här. Kanske kommer jag tillbaka nån gång i framtiden. Har haft en bra sista kväll i alla fall. Vi satt vid elden som vanligt, José bjöd på rödvin och Manon fick sig en behandling mot alla myggbett hon lyckats få. Röda löv som hettades upp i elden och sedan smordes in över hela henne. Hon ser ut som Barbapappa. Eller en rosa smurf. 

 

Film på när Chichico äter banan samt film på hur han låter

https://flic.kr/p/BtZLdY

https://flic.kr/p/CpcHuw

 

00.10

18/12/2015

 

Sitter inne i djungeln nu, för tredje och sista gången. Alla andra har gått och lagt sig och jag ska nog också sova snart. När elden falnat helt. Överallt runt omkring här hörs grodorna kväkande och syrsornas melodier. Då och då hör man en fågel. 

 

Det kom en ny volontär idag, Carolin, och det känns trist att jag inte kommer få lära känna henne ordentligt. I övermorgon, på morgonen, ska jag åka tillbaka mot Quito. Det har vart ett par fantastiskt roliga veckor här. Känns lite som att åka ifrån min familj. Men på måndag kommer min älskade Joakim. Helt overkligt att han snart är här. 

 

Vi besökte vattenfallet igen, denna gång hela alltet. Vi klättrade ned i det strömmande vattnet tills vi kom till Casa de la Boa, där i alla fall en stor boaorm brukar hänga. Den sista biten klättrade vi med fötterna mot ena sidan och händerna mot den andra, nån decimteter över boans hemvist. Men sedan blev glappet mellan bergssidorna för stort och vi var tvugna att simma sista biten. Läskigaste tio metrarna jag simmat i hela mitt liv. Boaormen är bland de farligare ormarna här och det finns en sort, Matacaballo eller hästdödaren, som jag definitivt inte skulle vilja ha huggandes mot mina fötter i ett vattendrag i djungeln. 

 

Kolla vad fin bilden är på Yannick och Sebastian. Café con leche kallar vi dem. 

 

21.55

17/12/2015