Tio dagar kvar idag. Har hunnit med en innebandyturnering ute i Nakamtenga, två till experiment med den ferrihydrittäckta sanden, ett åskväder, två svidande röda armar efter att ha glömt solkrämen en dag, en insektsinvasion i badrummet och ytterligare ett besök i byn Ziniaré för att hämta vatten. Experimenten med sanden som täckts av ferrihydrit genom att torka materialen i ugnen visar på en högre kapacitet, även om den fortfarande verkar vara relativt låg. Det känns kul i alla fall! Och så har jag lyckats krocka med cykeln också... Skulle korsa vägen och alla andra moppar började åka så jag körde jag med. I nästa sekund hade jag ett helt krokigt framdäck när det kom en moppe körandes i världens fart. Men lyckades laga alltihop samma dag för 8 kr så det vart inte så farligt ändå.

 

Har inte så mycket annat att berätta just nu så ni får hålla till godo med lite bilder istället :-) 

 

12.36

2017-05-07

 

Så igår hade vi innebandyträning! Veckans innebandypass är ju varje onsdag och denna gång hade vi första riktiga träningen. Var skitkul! Per, som tränat sin sons innebandylag hemma i Sverige och som här tränar laget från Nakamtenga (7 dagar i veckan, 1,5 h om dagen!), kom och höll träning för oss med. Vi övade skott, passningar och dribblingar vilket resulterade (är helt säker på att det var träningens förtjänst) att jag gjorde mål sen när vi spelade match!! Börjar bli lite förtjust i den här sporten. Kanske, kanske kan börja i nått nybörjarlag sen när jag är hemma i Sverige igen. 

 

Och idag fick jag hänga på Per och Göran när de skulle besöka största skolan här i Ouagadougou och hålla träning där. Jag stapplade mig fram på min bristfälliga franska och icke-existerande innebandykunskaper och försökte visa och dirigera och peppa. Var såå roligt! Det var ungefär lika många killar som tjejer och alla var taggade och lyssnade. Ordinarie idrottslärare delade gärna in killarna för sig och tjejerna för sig märkte jag, så när vi sen körde passningsövningar blev det i alla fall efter min önskan, två och två, kille och tjej. Är mycket så här nere ändå. Att man gärna skiljer könen åt och tränar var för sig. Men vi marknadsför innebandyn som en sport där alla får vara med, där alla kan vara med. Det handlar ju om teknik snarare än styrka och eftersom sporten är ny är förhoppningen att man ska kunna forma den till att bli för både tjejer och killar och för alla åldrar. Man ska ha kul och det ska vara inkluderande. Ett annat exempel är att när vi kom var planen alldeles grusig så vi hörde om man kunde sopa den ren. Självklart fick tjejerna direkt i uppgift att sopa... Men vi sa att nä det här går inte och sedan hjälptes alla åt, tillsammans och byttes av. 

 

Jag tror att det liksom är grundtänket här nere. Att vi är olika och det är så man alltid gjort. Så alla lever. Så samhället fungerat i alla tider. Är nog nått man gör bara av gammal vana, utan att riktigt fundera över det - att dela på killar och tjejer. Är ju samma sak hemma, även om förändringen i folks tankesätt och syn på de olika könen förändras ganska mycket och snabbt nu för tiden. 

 

Är så coolt detta projekt! Känns väldigt viktigt, eftersom det både är ett sätt att stödja jämställdhet och ett inkluderande samhälle, lika väl som det är ett engagemang som kan nå ut och hjälpa unga som har det svårt. Skolan vi var på idag är som sagt Ouagadougous största. 7000 elever. Och det är en statlig skola, där barn från de fattiga familjerna går. Att nå ut till dem och låta dem få ta del av denna nya verksamhet är vad hela sporten och engagemanget här nere handlar om. Skolan är tyvärr, som Göran säger, ett av exemplen på hur man från statens sida har mycket kvar att jobba på innan man når förändring här i Burkina. Istället för att bygga flera mindre skolor ute i byarna kring stan har man valt att placera denna enorma skola mitt i centrala Ouagadougou, medan de fattigaste familjerna ofta bor långt utanför stan. Det blir alltså en lång, lång resväg för de som ändå har möjlighet att ta sig till skolan - och än större svårigheter i livet hos dem som redan idag kämpar med att få vardagen att gå ihop. 

 

19.33

2017-04-27

 

Vi har haft två dagar med oväder här nere. Eller två timmar, en vardera dag, typ. Var ungefär likadant båda gångerna, och jag lyckades vara ute och cykla just då både idag och igår. Först blir det alldeles mörkt när molnen hopar sig över en. Sedan börjar det blåsa och allt finkornigt damm och sand far upp i virvlar från marken. Det kommer flygande i stora moln, in i näsa, ögon och öron och klibbar fast sig över hela mig och min solkrämskladdiga hud så jag blir helt orange. Och sen öppnar sig himlen och det vräker ner vatten, tills det lika snabbt blir sol och blå himmel igen. 

 

Ganska häftigt faktiskt, även om jag tror att det inte är meningen att det ska regna alls såhär års. Är väl som för er i Sverige, tokväder och klimatförändringar.

 

18.44

2017-04-27

 

Jag har nu använt min florsockersil och fått fram en kornstorlek som verkade bra. Flödet var obehindrat och kornen fortfarande relativt små. Dock var kapaciteten ganska låg... MEN det finns i alla fall kapacitet att rena vattnet! 10 g laterit verkar kunna rena ungefär 1 liter vatten från 100 till 10 μg As/L (2 liter vatten för experiment 1 med de mindre kornen, men då kloggar också kolonnen igen efter ett tag). För det kommerciella materialet (GFH) som man tidigare labbat med i projektet är samma siffror ca 30 liter. Det verkar alltså vara en enorm skillnad (även om det inte går att jämföra rakt av eftersom vattnets sammansättning skiljer sig åt). Men så kostar GFH också en hel del, medan sanden i princip ju är gratis... Jag tror fortfarande på att det här ska funka, så småningom. 

 

 

 

Måste kontra föregående inlägg med bilder från en underbar helg! Samira och hennes fina mamma och bror har blivit lite som min egen familj här. Så lycklig som har fått träffa så fina människor :-)

 

22.22

2017-04-24

 

Hemlängtan. Längtan efter en vardag som man känner igen. Som man kan utan och innan, så man nästan kan blunda och ta sig igenom den. Längtan efter er. Efter mat man brukar äta. Efter att kunna säga vad man vill, på det språk man kan. Efter att inte ständigt stryka bort svett från överläppen.

 

Ja jag har lite hemlängtan. Ganska mycket faktiskt, kanske mer än jag någonsin haft tidigare. Mer än under mina åtta månader i Sydamerika. Mer än när jag var på ridläger när jag var liten. 

 

Det är en ganska jobbig känsla att ha, särskilt just nu. Arbetet är långt ifrån klart och man är stressad över att inte hinna med allt man vill. Och samtidigt skulle man gärna gå på planet hem imorgon. Eller ja, inte egentligen då. Jag har en massa fina minnen här ifrån och har träffat helt fantastiska människor. Och om projektet dessutom lyckas hade jag gjort det tio gånger om för det är så spännande!

 

Men just nu, när projektet går lite trögt, man är själv hela kvällarna, svettas konstant, spenderar frukost och middag med att äta yoghurt och kex med brieost (lyxmat dessutom, men till och med det har jag tröttnat på) och inte kan hålla djupare konversationer med människor eftersom man inte kan språket - då är det lite... ensamt. Lite som att vara på en annan planet, i en annan värld. Sitter och lyssnar på musik hemifrån och kollar på bilder på er och filmer från Sverige vilket förmodligen bara gör saker tio gånger värre, men jag kan inte låta bli. 

 

Och så är det ju det att man får lite skuldkänslor när man längtar hem. Folk sliter och kämpar varje dag här för att de och deras familjer ska ha mat på bordet. Att det ska finnas vatten att dricka, mediciner att få om man blir sjuk. Och här sitter jag och är inte tillräckligt tacksam för det jag har... Det känns inte helt okej.

 

Och hade jag fått välja hade jag inte vart på nån annan plats än just här just nu, ändå. Jag har drömt om att få åka hit, till Västafrika, så länge. Jag har drömt om att få jobba i ett sånt här projekt. Det är fortfarande mitt framtidsmål att få vara med och forska och utveckla vattenförsörjningen i fattigare länder. Och jag är oerhört lycklig över att få vara här, att ha fått den här chansen! 

 

Men tack gode gud för internet. Det är så fint och skönt att kunna prata med er där hemma. Ta hand om er, vi ses snart!

 

22.10

2017-04-24

Jaaa! Yes yes yes! Jag har äntligen hittat en sil att sila med. En sil i rätt storlek. En florsockersil. Ni vet en sån man använder för att få ett jämt fint vitt täcke ovanpå chokladtårtan. Ja, just en sån!

 

Har också fått veta att man nu analyserat ingående vattnet igen och fått en koncentration på 98 μg As/L (till skillnad från 0 μg As/L förra gången - en klar förbättring haha). Är perfekt! Så vad vi nu vet funkade experiment 1 förhållandevis bra, även om kolonnen senare kloggade igen så var kapaciteten att ta bort arsenik ganska hög. Proverna från experiment 2 är inne på analys, men blir förmodligen med dåliga resultat då både kornstorleken och flödet var stort. 

 

Så dagens bedrift är, helt klart, att jag nu lyckats hitta silar inom ett vad jag tror ok intervall. En från marknaden imorse tillsammans med Samuel (den ger korn på kanske 0,7-0,8 mm). Och så sockersilen, som jag hittade efter att i evigheter cyklat runt på egen hand och slutligen fått hjälp av trevlig personal i en mataffär här. De hade ingen inne i själva butiken men kvinnan som jobbar där sprang iväg till en närliggande shop och kom tillbaka med det lilla underverket i röd plast som helt och hållet gjorde min dag (ger korn på 0.4-0.5 mm, uppskattningsvis). Blev också bjuden att hänga på Ali som arbetade i butiken på hans teaterkvällar. Han är skådespelare och läser engelska vid sidan av och ville gärna ha en kompis att prata engelska med. Så vi får se, kanske blir lite teater nästa vecka!

 

 

 

 

God... natt? Det är inte tänkt att man ska vara vaken nu. 02.55. 

 

Har blivit lite av en tradition här nere dock. Att vakna omkring tre på morgonen och ta en svalkande dusch. Och en klunk vatten ur kylen. Har ju ingen AC, men känns faktiskt nästan skönare detta ändå. I övrigt sover jag hur bra som helst. Och jag vänjer mig nog bättre vid värmen på detta sätt än att ständigt spendera nätterna i 22 grader konstgjord kyla. Försöker jag intala mig själv i alla fall...

 

03.01

2017-04-19

 

 

Resultat från experiment 1: Efter 2 L vatten passerat kolonnen (med volym 13,25 kubikcentimeter och ett flöde på 0,68 L/h) återfanns 13 μg As/L... Inte sådär toppen alltså, men förmodligen inte helt illa heller. Vi vet ännu inte vad den initiala koncentrationen på vattnet är - de proverna funkade inte (visade 0 μg As/L). De ska göra dem igen imorgon så får vi se.

 

 

 

 

 

Har under dagen börjat med experiment 2 istället. Då högsta möjliga flöde som sagt var väldigt litet under experiment 1 (hydraulisk konduktivitet, K = 1,9*10^-7 under gårdagen) var jag på jakt efter en sil med större kornstorlek. Experiment 1 hade ju en kornstorlek på mellan 125 - 2000 μm. Vi skulle nog behöva en kornstorlek på åtminstone 400 - 1500 μm (min hypotes). Den enda sil vi hittade här på universitetet var dock 700 μm... Så denna har jag använt idag, tillsammans med den på ca 2000 μm som vi köpte på marknaden härom veckan. Alltså, kornstorleken för experiment 2 ligger mellan: 700 - 2000 μm.

 

 

Det gäller att hitta den optimala kornstorleken! Vi får se om vi lyckas hitta en sil i mer lämplig storlek. Jag tror nämligen att kornen i experiment 2 är för stora och därmed kapaciteten att adsorbera As för liten. Kanske kan vi analysera proverna från dagens experiment imorgon, och förhoppningsvis har jag då fel...

 

17.31

2017-04-18

 

Jag har gjort mitt första experiment. ÄNTLIGEN! Halva tiden kvar, men nu jäklar är jag igång!!

 

Är Annandag påsk och ledigt här med idag, men jag som är fast besluten att genomföra alla mina experiment innan jag åker hem bestämde mig för att jobba. Efter att ha väntat in en hövlig tid slog jag en signal till Samuel och hörde mig för om jag kunde börja labba på egen hand eftersom de var lediga. Det gick bra. Och sedan har hela dagen gått bra. Så bra.

 

Jag har satt upp den nya, lilla kolonnen vi hittat och fått lov att låna. Och eftersom den är så liten kan vi använda den lilla glasull vi har kvar också, som filter. Och den elektriska pump som pumpar vattnet genom kolonnen går som en klocka. Och flödet verkar vara bra. Och ja, allting har funkat hur smidigt som helst. Nu får vi bara se vad resultatet blivit, kanske redan imorgon. Tillredde vattnet från första brunnen (den handvevade) till vad som bör vara en koncentration på 100 μg/L. Förhoppningsvis är koncentrationen i alla prover av vattnet som passerat kolonnen betydligt lägre än detta. 

 

• Material: Laterit (från provtagningsställe nr. 2)
• Kolonnens dimensioner: 1,5 cm i diameter; 7,5 cm hög
• Flöde: 0,69 L/h
• Antal prover: 7 * 250 ml (första provet efter 500 ml)
• Mängd vatten som passerat vid experimentets slut: 2,25 L

21.05

2017-04-17

 

Var ju bjuden på middag igår hemma hos familjen Pare, professor Samuels familj. Och vilken middag! Har nog inte ätit något så gott sen jag kom hit (och det klår mycket där hemma också ska ni veta). Vitlöksbakad fisk, stekt potatis, kryddat ris och tomatsås, sallad med gurka, rödlök, morötter och salladsblad - och så en helt fantastisk grön sås till. Har frågat om receptet (lite sent när vi redan var på väg hem så får det nog snart). Och ingefärsjuice var det också, är en ganska vanlig dryck här. Och mango till efterrätt. 

 

Familjen Pare är ju kristna och firar påsk precis som vi. Eller ja nästan som vi. De äter en massa god mat och umgås och, om man är ute i byn, dricker och dansar man hela natten ut, berättade Samuel. I byarna går man också ihop allesammans och vandrar från hus till hus, hela dagen, och äter och pratar och festar. I stan är firandet lite mindre och kretsar kring familjen. 

 

Men så är det en sak som kanske mest skiljer deras firande från vårt. En så fenomenal, briljant idé! Burkina Faso består ju av en hel massa olika folkslag, med i sig en hel mängd olika språk. Men det är också ett land där majoriteten är djupt troende, inom två olika stora religoner. 60 % är muslimer och 23 % kristna (15 % är anhängare av traditionella inhemska religioner). Och på påsk, som är en kristen högtid, lagar kristna familjer en hel massa mat som man sedan går över med till sina muslimska grannar. Eller så bjuder man in dem och äter hemma i huset allihop. På muslimska högtiderna gör byns muslimer på motsvarande vis. Det är så bra! Så fint, tycker jag. Att kunna ta del av varandras högtider, att enas på viktiga dagar, utan att för den skull behöva delta och förstå och fira. Att man bara enas i att vi alla är människor, att alla har rätt till sin tro, men att vi kan umgås och ta del av varandras liv för det!

 

Än så länge är Burkina Faso, i mina ögon, ett fantastiskt exempel på där människor lyckas leva tillsammans. Rika och fattiga (och tro mig, skillnaderna är enorma), muslimer och kristna, människor av olika folkslag, kvinnor och män, utlänningar och burkinabéer. Kriminaliteten är låg, de allra flesta man möter gör allt för att hjälpa sin medmänniska och folk verkar behandla varandra med en övergripande, generell respekt, oavsett vem man är eller vad man kommer ifrån. Visst finns det problem, det finns det överallt. Flickor som gifts bort, fattiga som svälter, våld och stöld. Men vad som genomsyrar samhället är inte detta. Det är snarare en ömsesidig vänlighet, hövlighet och respekt, ur mina ögon. Och detta i ett av världens fattigaste länder! Jag tror vi har ett och annat att lära där hemma.

 

 

 

10.33

2017-04-16

 

GLAD PÅSK på er!!! Hoppas ni har det finfint med ägg och godis och varandra och sill och nubbe och... snö (?) Haha. 

 

Har det bra jag med här nere. Påsklunchen fick bli saftigt och till och med mörkt bröd som professor Samuel precis köpt åt mig, brieost, magiska mangojuicen och nutella-doppade chips till efterrätt. Vi har idag, trots att det är lördag och på det påsk dessutom, jobbat med projektet. Samuel, hans syster och jag åkte iväg och har nu samlat in vatten att labba med från två olika brunnar. Planen var att vi skulle nöja oss med vatten från en brunn, men den visade sig vara ganska torr just nu och vi ville inte ta för mycket. Så det blev två dunkar från vardera istället.

 

Första brunnen var en handvevad brunnsanordning och troligtvis inte så jättedjup eftersom flödet var ganska litet. Var mycket jobb att få ut vatten så vi fick bytas av och ta paus om vartannat. Andra brunnen drevs av solceller och man behövde bara vrida på kranen och dunkarna var fulla på 30 sekunder, typ. 

 

Så nu har vi vatten! Och kan starta experimenten på måndag. Jag är överlycklig haha. Och ikväll är jag och Sanou inbjudna till Samuels hem för middag med familjen. Ska bli supertrevligt! 

 

14.43

2017-04-15

 

Min fina vän Samira tog med mig till ett nytt ställe igår, La Veranda. Vi pratade killar och mumsade pizza (igen haha) och hade en allmänt fin kväll. Så väldans skönt efter denna vecka.

 

06.51

2017-04-15

 

Kolla vad jag ordnat! Efter tre strömavbrott idag och ett mystiskt avbrott i vattenflödet (när strömmen funkade) kände jag, som precis tvålat in hela mig, att ja detta blir ju jobbigt. Vattnet kom tillbaka efter 5 minuter dock. Men nu har jag gjort en dusch för liknande "nödsituationer". 15 L på plastflaskor borde ju räcka ganska långt i alla fall.

 

 

Plan A: Att pröva den ordinarie, nyinköpta mätutrustningen för att analysera koncentrationen arsenik i vattnet, och se om den funkar. Vi hade idag lyckats hitta standardlösning av arsenik och hade nu alltså en lösning med känd koncentration och ett möte med killen man köpt utrustningen från inplanerat kl. 09.00. Det är nämligen så att vi måste prova utrustningen tillsammans med honom, och om den väl fungerar signeras en massa papper och allt är klart för användning. Han kom inte så klart... Klockan 10.30, efter att ha väntat i en och en halv timme, meddelade han att han låg på sjukhus. Vet inte vad jag ska tro. Verkar inte som att han har några kollegor heller som kan ersätta honom, så om det nu stämmer att han är jättesjuk kan ju detta ta veckor...

 

Plan B: Få tillbaka den gamla mätutrustningen som för tillfället är utlånad till Samuels vän. Den ska i alla fall fungera hyfsat, även om analysen av höga koncentrationer (över 100 µg/L) inte funkat innan...

 

 

 

• Uppställningen fungerar. Bomull funkade inte som filter, men efter tips från dig älskling (ibland är det tur man har lite input från Sverige också) så verkar nu trimmade TVÄTTSVAMPAR, tro det eller ej, funka! Eventuellt ska vi lägga till en bit tyg som extra filter också. 
• Pumpen fungerar. Den som ska pumpa vatten genom kolonnen. Vi trodde den var trasig fram tills idag mitt på dagen när jag lyckades hitta manualen på nätet. Visade sig att man förväxlat in- och utsugsslangen... 
• Nyckel till labbet. Ja vi har faktiskt lyckats göra en kopia. Äntligen!
• Vatten att labba med. Detta ska vi hämta imorgon från en brunn där professor Samuels syster bor. Normalt behöver man tillstånd och signaturer från diverse människor och myndigheter innan man hämtar vattenprover men vi har nu lyckats kringgå detta genom att hämta proverna från en släkting. Vattnet där är dock inte naturligt förorenat med arsenik, men eftersom dessa delar där problemen är som störst ligger i gränsområdet till Mali och därmed är osäkra för tillfället, hade vi fått göra såhär ändå. Vi kommer tillsätta arsenik senare och därmed få "ungefär" samma egenskaper hos vattnet som för de brunnar som verkligen innehåller arsenik.

Sanou började idag också prata om att ja, vi kanske måste byta uppställning. Vi kanske behöver en mindre kolonn. Men nej, vi kan inte låna en sån från ett annat labb på universitetet. Och nej, vi kan inte köpa en sån då det enda stället som säljer endast har en som kostar 3500 kr (hur är det möjligt???). 

 

... Jag hade smått panik hela dagen idag för att ingenting skulle lösa sig någonsin. Lät lite som att vi aldrig skulle komma igång med experimenten. Ända tills mitt möte med Samuel på eftermiddagen hade jag nästan förlorat hoppet. Men nu verkar ändå det mesta, som sagt, ha löst sig till den grad att vi kan börja experimenten på måndag. Vi kommer ha tillräckligt med vatten så vi inte behöver byta till en mindre kolonn. Och vi kommer kunna analysera vattenproverna på arsenik, på något sätt. Är ju bara fyra veckor kvar snart. Så detta måste bara gå vägen. 

 

 

19.05

2017-04-13

"laine de verre" = glasull på franska. Har googlat detta tillsammans med "ouagadougou" och diverse andra fyndiga sökord i säkert en timma nu. Ni kommer förstå varför längre ned...

 

Imorgon är det exakt fem veckor kvar för min del här i landet och visst det kanske låter mycket, men över tre veckor har redan gått och vi har inte ens börjat med experimenten än. Förhoppningsvis hinner vi köra test-expereminten denna vecka i alla fall, för jag börjar bli lite stressad nu...

 

Idag har vi i alla fall testat den nya mätutrustning universitetet köpt in, en supersmidig apparat som direkt kan mäta koncentrationer av olika ämnen i vattnet. För arsenik, vilket är vad vi ju ska använda den till, kan man mäta både totalkoncentrationen samt koncentrationen As(III) och därmed, utifrån dessa två, även beräkna koncentrationen As(V). Men idag skulle alltså bara kalibrera och testa den. Efter att de, mina kära kollegor, improviserat lite med hur de trodde man skulle göra plockade jag åt mig manualen så att vi faktiskt gjorde rätt. Man skulle använda sig av en standardlösning av ämnet man kalibrerade för men som ingen lyckats hitta. Jag, som dock inte kunde tänka mig att de som levererat utrustningen glömt lägga ned denna, bad att få kika i alla lådorna och mycket riktigt, där låg den.

 

Vi följde instruktionerna och den blev nog kalibrerad, det såg ju rätt ut i alla fall. Men sen skulle vi "provköra" med Sanous lösning från en av brunnarna som han skrivit skulle innehålla 210 µg/L arsenik, men som enligt apparaten bara innehöll 55,90 µg/L. Mätutrustningen gav dock exakt samma resultat efter två oberoende mätningar varför jag ändå tror att det värdet stämmer. Kanske har den gamla lösningen, som stått i flera månader, påverkats av detta? Eller så är den nya utrustningen är felkalibrerad? Vi ska försöka testa igen någon annan dag, när vi lyckats hitta/blanda till en lösning med en koncentration vi känner till, för vi hade inte tillgång till någon sådan idag.