Det tog 35 minuter för oss att ta oss ut till ön med båt. Under fängelsets verksamma dagar tog färden ofta över en timme och fångarna transporterades fastbundna i botten av båten. De allra flesta var sjösjuka när de kom fram. 

Robben Island har ända sedan 1600-talet fungerat som ett fängelse på olika sätt och ofta för politiska fångar. Öns första fånge togs hit 1658, men lyckades 1659 fly på en flotte, eftersom man inte brytt sig om att spärra in honom. Under Andra Världskriget var ön ett militärt tillhåll och man hade en kanon som kunde skjuta över 4 mil och där skotten tog fem minuter på sig innan de nådde sitt mål. Man kunde dock bara testa kanonen på halv effekt eftersom skadorna på öns hus var stora redan då.

Precis ovanför hamnen ligger fängelset från perioden efter kriget. Perioden för apartheid. 

Apartheid var ett system som utvecklades och röstades fram år 1948 i Sydafrika. Vid denna tid var det fortfarande främst vita som hade rösträtt i landet. 

Politiken som fördes och det samhälle den utvecklade byggde på rasernas separation. Man skiljde på vita, svarta, asiater och färgade, personer av blandad ras. Om man tvekade på om personen var vit eller färgad utfördes "the pencil test", då en penna var förmodad att falla fritt genom en vit människas hår, men inte hos en svart eller färgads. 

Segregationen i samhället sträckte sig alltifrån arbetsplatser och sjukhus till parkbänkar och parkeringsplatser.  Fina och statliga yrken var reserverade för vita medan mindre fina yrken var till för svarta. Stora skyltar pekade ut områden i samhället som tillät en viss grupp, ibland endast under särskilda tider. Svarta personer var tvungna att bära med sig papper på sin identitet, överallt, hela tiden. Bröt man mot någon av lagarna, oavsett ras, väntades hårda straff. En lag som gav mycket skandaler var lagen som förbjöd sexuellt umgänge mellan raserna. 

Fram till 1994 gällde apartheid i Sydafrika. År 1960 skedde en massaker, Sharpvillemassakern, då tusentals svarta människor i en del av landet gick ihop och demonstrerade. Polisen öppnade eld mot folkmassan och 69 personer dog. Händelsen öppnade omvärldens ögon och Sydafrika utsattes för både politisk press och ekonomiska sanktioner utifrån. Och till slut, 1994, segrade ANC och Nelson Mandela och systemet begravdes för gott. Men än idag syns ärren efter denna tid. Många vita lever bakom tusentals volt i gated communities och kåkstäderna kring städerna består nästan uteslutande av svarta. Det är klart att, när samhället så tydligt varit segregerat, är det svårt att vända tillbaka, att utplåna klyftorna. Men ofta undrar man om det inte går att göra mer...

Fängelset på Robben Island är stort men känns litet, och är väldigt kalt och färglöst. Vi har gått i korridorer med celler, i de inramade utegårdarna och de deprimerande duschrummen. Vår guide, som själv suttit i fängelset i fem år efter att 1972 ha blivit gripen under en demonstration, berättade om hur politiska fångar, under apartheid, sorterades ut och klumpades ihop i egna delar. Det var inte meningen att dessa människor skulle ha inflytande över andra, vanligt folk. Men många av dem blev framstående personer när de väl släpptes. De lärde av varandra och diskuterade och utvecklade. Och de snodde nyhetstidningar från prästen ända tills det upptäcktes och fängelsets kyrka stängdes. 

Vi fick se Nelson Mandelas cell, de få kvadratmeter där han spenderat 18 år. Han satt totalt 27 år i fängelse, men alltså inte bara på ön. Han, och många, många hundratals andra fängslades eller dödades i kampen mot apartheid. I kampen för våra lika rättigheter. För vårat lika värde. 

Det har varit en mycket, mycket speciell dag.

16.57

18/1/2015

20.24

17/1/2015

Vi har fått se och höra om hur vinet blir till, vad som skiljer dem åt och återigen tittat, luktat och smakat, och känt oss viktiga. Vi har lärt oss att rödvin lagras med skalen och vitvin utan och att vinerna lagras på ekfat antingen från Frankrike som ger en lättare smak av ex. vanilj eller från Amerika som tillför en tyngre smak av ex. choklad. Vi har också fått se ett korkträd och smakat på helt gudomliga ostar. 

På kvällen fortsatte vi festen med gratis shots på hostelet och ett pub crawl. Vi hade jättekul! Sen fick Jocke ont i hälen och vi haltade hemåt tills vi fick skjuts av en väktare. På morgonen har vi vart på sjukan och röntgat (inga frakturer) och fått bandage och smärtstillande och antiinflammatoriskt. Det ska läka på ett par veckor, vilket låter bra.

Till middag har vi ätit ostbricka på en vingård och vart på olivprovning. 

23.27

16/1/2015

Vi tog oss ned till Gansbaai igår och bodde på ett guesthouse där vi hade en hel våning för oss själva. Lyx! På morgonen, klockan 04.30 ringde klockan och det var dags att gå upp. En halvtimme senare satt vi och åt frukost med en grupp andra nyvakna, glada människor. Och sen begav vi oss av ut. 

Det var fortfarande en rolig upplevelse dock. Vetskapen att det är en vithaj, ungefär en meter ifrån en, när guiderna säger "down" och man går ned för att titta, är ganska mäktig. 

Ganska snart blåste det upp och molnen täppte igen de hål där solen tittat fram. Det gungade och vi var blöta och sjösjuka och kalla och det var extremt skönt att komma tillbaka till land, få ta en varm dusch och äta en skål rykande grönsakssoppa. 

Efter lunch sa vi adjö till gruppen och började köra mot Kapstaden igen. Jockes häl är fortfarande inte bra och vi ville kolla upp den. När vi kom fram råkade vi dock hitta en doktor på vårt hostel som bände och böjde och konstaterade att det vore högst otroligt att det är en skada på skelettet. Så nu är vi lite lugnade igen. Men vi får se, kanske vi röntgar ändå, för att bara vara säker. 

Nu ikväll har vi haft bio-dejt och sett sista filmen i Hobbit-triologin. Väldigt mysigt att göra något så vardagligt som att gå på bio, för en gångs skull. 

00.46

13/1/2015

Idag har vi ridit på strutsar och gått, kravlat och klättrat två kilometer in i ett grottsystem. Bra dag.

Vi har fått veta att strutsar, istället för att ha tänder, äter ca 1,5 kg sten för att mala sönder maten. Vi vet numera också att om du blir attackerad av en struts sker det med deras tår (som har klor) och du bör lägga dig på marken och kravla som en orm. De springer i 70 km/h och har två näsborrar, varav det större paret täpps igen vid eventuell sandstorm. De har en oerhört liten hjärna och är därför inte så smarta. Om man täpper för ögonen på dem tror de, att så länge de inte ser dig, ser inte du dem heller. 

Strutsäggen går att stå på, räcker till omelett för 10 personer och måste kokas i två timmar för att bli färdiga. Lädret som fås av strutsarna är det näst starkaste i världen, bara känguru har starkare. Förr i tiden var strutsfarmare mycket rika. De vita fjädrarna hade samma kilopris som guld. Idag exporteras en stor del av fjädrarna till Brasilien och karnevalen i Rio. 

Vi har kramat dem, matat dem, fått "nackmassage" av dem och ridit på dem. Galet coolt.

På eftermiddagen gick vi 2,4 km i Cango Caves, ett system av kalkstensgrottor. Människor tros ha levt i dess yttre delar i tolv tusen år, och i slutet av 1700-talet krossades lerväggen som skiljde resten av systemet från omvärlden. 

Det var otroligt vackert! Häftiga pelare och formationer överallt. Vi kröp genom smala gångar, klättrade upp för ett hål där vi nätt och jämt fick rum och beundrade stora kammare och rum inramade av naturliga skulpturer. 

Nu bor vi på ett mysigt hostel där man kan få strutsägg till frukost. Lätt att vi ska prova det imorgon! 

17.50

10/1/2015

Vi har shoppat billiga badshorts, t-shirts och solbrillor, ätit god pizza, spelat beerpong och hängt med sköna hippies. Igår körde vi Never Have I Ever med en fishbowl, en mix av öl, smirnoff och sprit, och jag lärde mig poker. 

Idag har jag haft surflektion och sen försökt på egen hand på kvällen. Har stått ett par ganska många gånger!

20.45

9/1/2015

18.25

5/1/2015

18.22

5/1/2015

Nu ligger vi i tältet vårt på en camping på stranden. Vi hittade hit klockan 22.30, efter att ha ratat ett par dyra Bed and Breakfast på vägen. Tydligen var man tvungen att boka och betala campingplatsen i samhället en mil bort, men nattvakten fixade in oss ändå till slut. Jocke heter dock numera Mr S. Qellirfall och har campat här i 23 dagar. 

23.35

2/1/2015

22.08

28/12/2014

Vi kom hit på juldagen, resten av världens riktiga jul, och George och gänget överaskade med helgrillad kalkon och vitlöksbröd på beachen. Och på kvällen gick vi ut hela gruppen en sista gång. Sedan dess har vi slappat och tagit det lugnt i en hel vecka här. Dagen innan nyår var vi ute med folket från turen och drack massa roliga öl från 11-23. Nyår vart en lugn kväll. Vi drack ett par öl och satt nere vid Waterfront och kollade på fyrverkerier. Nu har jag precis sett klart julkalendern. Jäklar vad bra den var! 

15.11

1/1/2015

Vi bor på en vingård med riktigt, grön gräsmatta på campingen. Under eftermiddagen har vi glassat vid poolen och vart på vinprovning. Vi har tittat, luktat, snurrat på glasen, smuttat och druckit. Och vi fick hälla upp själva. En vit, två röda, en rosé, en bubblig och en speciell. Rosén var himmelsk. 

Sen hade vi julmiddag, kyckling med ris och glass och chokladsås. Malin och vi köpte in Jäger och Tequila och fick alla att sjunga "Hej Tomtegubbar" och så öppnade vi paketen vi köpt åt varandra. Jag fick en julstrumpa och en kortlek och Jocke en flaska vin. Sen har vi dansat.

Och nu på kvällen har jag äntligen fått tag på er där hemma. Saknar er nått enormt. Var en grymt bra jul detta, men kan aldrig bli riktigt samma utan er. 

Puss och kram. God jul!

00.34

24/12/2014