12.24

7/12/2014

 

Lite utanför Livingstone drivs ett projekt för att bevara och öka beståndet av lejon i Afrika. Fokus ligger på de delar där beståndet är särskilt litet och behöver förstärkas för att djuren inte ska försvinna helt. De hade en stor inhängnad park med en mängd olika djur. Vi såg antilooper, elefanter och vårtssvin. Och så lejonen förstås...

Totalt ingick 47 individer i projektet, som går ut på att föda upp nya lejon och låta dem anpassa sig till den naturliga miljön innan de slutligen släpps fria i någon av Afrikas många parker.

Innan vi gick ut fick vi information om hur vi skulle agera säkert under promenaden. Man förstod att det var vilda djur vi hade att göra med. Vi skulle hålla ihop i en grupp, alltid ha koll på alla tre lejon och inte huka oss utan signal från någon av de tre skötarna som gick med oss. 

Det var tre lejon med på dagens vandring. Sekulu och Safiya som var 8 månader och syskon samt deras halvsyster Tula på 6 månader. Som att träffa Simba och Nala! De var alla otroligt söta och samtidigt väldigt respektingivande. De kändes stora trots att de fortfarande var ungar. Att se dem på nära håll och att till och med få klappa dem var riktigt, riktigt mäktigt. Bland det häftigaste vi gjort. 

Vår guide, Cebhas, berättade mycket om hur de lever och jagar i det vilda. De kan leva i flockar upp emot 40 individer, blir mellan 14-20 år gamla och rullar sig i elefantbajs eller dylikt för att kamouflera sin lukt vid jakt. Ungarna föds blinda och öppnar ögonen först efter 10-12 dagar. De är då blåögda och alldeles fläckiga. Vid tre månader har ögonen skiftat färg till brunt. De är bra på att klättra upp i träd men kan ha problem att ta sig ned och de sover större delen av dygnet. 

Helt klart en riktigt, riktigt görbra dag.

21.42

5/12/2014

På flygplatsen blev vi välkomnade med handsprit, bilder av blodiga ebolaoffer samt ett gäng dansande, sjungande, trummande zambier. Vi höll också på att bli lurade på en dyr taxi in till centrum men fick tag i en billig sen. 

Livingstone är mindre än vad vi trodde. Det finns en stor gata och lite små gator kring den. Att gå igenom centrum tar fem minuter. Överallt ser man kvinnor i färgstarka, mönstrade klänningar, då och då med en stor balja frukt på huvudet eller en bebis insvept i sjal på ryggen. Folk kallar oss brother och sister, och är särskilt vänliga när de vill sälja nått. Butikerna heter ofta "General Dealers" och säljer saker som bildäck, möbler och trumset i samma affär. Det finns också en hel marknad mitt i stan där varorna uteslutande består av centimetertjocka filtar. Och på vägen hem mötte vi en herre som kom gående med en spis på sin skottkärra. Är kär i denna kontinenten redan. 

Vårt hostel är helt klart det finaste och mysigaste hittills. Det har pool! Med bar bredvid. Och supersköna fåtöljer i afrikanska mönster. Och god billig middag. Kyckling med curry, mmm. 

23.16

4/12-2014

 

3/12-2014