Nu är vi certifierade dykare! 

Imorse skrev vi provet med 48/50 rätt och nu på eftermiddagen har vi firat med en öl på beachen och snorkling med sköldpaddor. 

17.34

26/2/2015

Och kameran funkar igen och sådära så det är ju kul. 

Imorse klockan tio kom båten och hämtade oss från stranden. Vi fick ny utrustning än den vi hade igår och satte ihop kitet och kollade att allt stämde. Och snart satt vi på kanten och andades i regulatorn och på ett, två, tre lutade vi bak och ner i vattnet. 

Vi gjorde två dyk idag. På det första dyket, som inte var mer än 12 meter, såg vi mängder av stora, häftiga sköldpaddor. Fem stycken. De låg och sov på olika platser och man kunde gå ned så man var precis bredvid och de öppnade möjligtvis ena ögat och tittade på en. Jag hade med min undervattenskamera och tog kort men den dog efter halva turen, vilket inte känns helt kul. Nu funkar den dock felfritt igen, men vet inte om jag kommer våga ta med den ner en gång till.

På det andra dyket, efter lunch, gick vi ned djupare, till 18 meter, och jag hade inte kunnat ta med kameran även om jag velat. Den räcker bara ned till 15 meter. Ska nog köpa en GoPro eller nått sen. 

Det var i alla fall också väldigt roligt. Vi såg en liten haj som gömde sig under en av korallerna och man kunde gå ned precis intill här också. Han höll sig där under ett slag, innan han simmade ut och cirkulerade runt oss. Det var väldigt häftigt. De är oerhört vackra djur. 

Under kvällen har vi läst ut boken och har därmed klarat av 220 sidor fakta på tre kvällar. Är högre tempo än KTH detta. 

00.01

24/2/2015

Klockan tio mötte vi upp vår dykinstruktör, Mohni, och packade fyllda tuber och oss själva på en av hästvagnarna. Sedan bar det av, genom den mindre turistiga delen av ön, till andra sidan. Där har vi under dagen tränat på och genomfört alla skills man ska kunna i dykcentrets pool. 

Vi har tömt mask och regulator på vatten, tagit av och satt på vikter och hela kitet, räddat varandra och oss själva i simulerade nödsituationer och tränat på att gå ned, upp samt att hålla oss neutralt flytande på ett specifikt djup. 

Och därefter har vi svarat på frågor från de två kapitel vi med nöd och näppe hann läsa under gårdagen. Om utrustningen, om tecken att använda under ytan och om viktiga åtgärder för att dyka säkert. Och om en hel massa annat. 

Det är nog de två mest ansträngande dagarna vi haft under hela resan, vilket i och för sig säger något om vårt liv de senaste månaderna. Men detta är så roligt! Kanske det roligaste jag nånsin lärt mig. 

Och Mohni är super. Han är lugn och avslappnad och pedagogisk och jag är knappt nervös inför imorgon när vi ska ut i havet. Knappt. 

Nu har vi precis avklarat ytterligare 70 sidor och mina ögon går i kors. Godnatt. 

23.11

23/2/2015

Båten tog 5 timmar och precis efter att vi kastat ut kom världens storm. Det blåste så man knappt kunde stå ute. Men ett par av balineserna, som slagit sig ned i en stor anka i båtens "lekpark", höll sig ute ändå. Vi satt bekvämt inne med resten och såg på Hobbit.

När vi kom fram var det mörkt, hamnen var rätt öde, alla andra turister skulle till södra ön och vi fick för oss att vi åkt med fel färja. Men så kom det en snubbe till slut och viftade med en biljett som våran. 

Vi fick skjuts upp till Sengigi, norra Lombok, där vi bokade ett nog, förhoppningsvis, prisvärt paket med boende, dykning och förlängning av visum. Och nu, sedan imorse, är vi på den mest befolkade av de små Giliöarna.

Det är extremt mycket turister här, dels för dykningen och dels för öns magic mushrooms. Tydligen finns inga poliser här. Men det är himla fint! Mysiga barer överallt, inga transportmedel utom häst och vagn och cykel och strand runt hela ön. Och det är inte allt. 

När vi snorklade idag såg vi flera stora sköldpaddor.  Och en var precis bredvid. Tio meter från stranden gled han runt i vågorna och åt sjögräs och åkte nästan in i mig. Enorm var han. Helt tokigt häftigt. 

Imorgon börjar dykkursen. Jag kunde inte vara mer taggad. 

23.03

22/2/2015

Ubud är en mysig litet ställe där alla hus ser ut som tempel och allt som säljs är hippiekläder, yogamattor, buddha-statyer och massageoljor. Och mängder av god billig mat. 

Vi bodde först på ett ställe med pool och har sen bytt till ett mindre, men ack så fint, homestay. De gör elefanter av handdukarna och bjuder på balinesiska kokospannkakor till frukost. Och på sängen och allt. Klockan nio kommer killen och knackar på med en bricka i handen. 

Dagarna har vi ägnat åt att promenera runt och äta goda saker, se på Top Gear och gå på klasser i Yoga Barn. Och i förrgår besökte vi en kremeringsceremoni som en på vårt boende skulle delta i. De gick med trummor och sång som en stor parad med två stora kreationer, en enorm ko och en tempelliknande sak med kistan på, genom byn och ner till Monkey Forest. Väl där skars kon upp och kroppen lades i den. Sedan följde en dryg halvtimme då man smorde och gav gåvor till den döde. Och så satte man fyr på alltsammans. Det var en märklig ceremoni, väldigt olik våra begravningar. Hela byn var där och alla som ville kunde sluta upp med paraden. Folk var finklädda i gälla färger och pratade glatt. Vi såg ingen som såg särskilt ledsen ut. 

Igår, på eftermiddagen, gjorde vi vår livs första meditation. Det var väldigt häftigt, faktiskt. Klassen var en indisk form av meditation med fokus på andningen och på olika chakran. Vi satt allihop i en stor ring och höll hand. Punnu, vår guide, började med att berätta om kroppens sju olika chakra som, enligt hinduismen, är punkter där livsenergi flödar genom. Varje chakra är lokaliserat i en speciell del av kroppen, från rumpan genom ryggraden upp till hjässan. De är kopplade till en särskild förmåga och har ett eget mantra. Chakrat mellan ögonen, det intellektuella, är det med mantrat "aum" som var det enda jag kännde till sen innan. 

Meditationen gick ut på att andas in på ett, andas ut på två, i ett allt snabbare tempo. Djupa in och kraftiga ut. Allt genom näsan, så vi fick näsdukar att snyta oss i innan. Därefter följde en kort paus då vi under utandning skulle fokusera på ett chakra och lyssna till dess mantra, sedan under inandning fokusera på det sista chakrat, hjässan, under dess mantra. Och så upprepades cykeln med andningen och fokus på ett nytt chakra. 

Det var väldigt coolt. Andningen gjorde att hjärnan totalt slappnade av och i slutet, när vi satt tysta med fokus på det sista chakrat, hade jag totalt förlorat känslan av var jag var. Det kändes som att golvet lutade och rörde sig. Och några av de andra deltagarna grät och nästan skrek under andningsövningarna. 

Vi har också gjort yoga som gett oss båda träningsverk och lämnat oss drypande av svett. Men så roligt det är! För varje andetag kan man sträcka sig lite lite djupare ned i den position man står i. Och smärtan går att andas bort. Men det är svårt när man väl börjar skaka. 

Nu på morgonen gick jag upp tidigt för att delta i min sista yogaklass här. Väldigt skönt vis att starta dagen på. Vi mediterade, yogade och mediterade igen. Nu har jag precis duschat, Jocke har vaknat och vi väntar på pannkakornas ankomst. Som jag kommer sakna dem.

09.14

21/2/2015

23.52

16/2/2015

Men vackert är det i alla fall här. Hotellet vi bor på ligger med utsikt över risfält och havet. Och igår, på Alla Hjärtans Dag, blev Magda och jag överraskade av killarna med finmiddag på restaurang. Vi slog på stort och köpte vin och cigarr och friterad banan till efterrätt. Mmmmmmmmmm. 

21.42

15/2/2015

I Blue Lagoon såg vi mängder med koraller och färgglada fiskar. Doris, Nemo och den gula, svarta och vita fisken med ärr i akvariet. Vi såg också en rocka och två väl kamouflerade bläckfiskar. 

Andra dagen var vi, efter en lång omväg, på White Beach och flöt runt i vågorna. Sen bestämde jag mig för att simma ut och snorkla. Det första jag ser, kanske 15 meter från stranden, är en ormliknande vit och svart sak på botten. Jag får panik och vänder eftersom Magda berättat att vattenormarna, särskilt vita och svarta, är supergiftiga. 

En halvtimma senare när vi äter lunch spolas plötsligt en blåsvart-randig orm upp på stranden. Den är smal och den blå färgen nästan lyser och man ser lång väg att det inte är nått man vill bada med. Lokalborna sa att den var "very, very poisonous" men gick ändå i och badade en halv minut efter att den spolats ut i vattnet. Den lever i hål i klipporna, lavasten här, och har försvunnit dit nu, sa de. Vi höll oss noga till mitten av stranden efter det.

På eftermiddagen bestämde vi oss för att få massage av en tjej på beachen. 35 kr kostade det för en timme. Väldigt skönt. Tjejen som masserade tryckte på en punkt inne mellan tummen och pekfingret som fick hela kroppen att slappna av. 

För övrigt har vi ätit god mat och druckit drinkar här med en tjej som jobbar som strippa i Australien och en kille som tycker om att gå på "retreats" där han åker till nån skum plats och är hög i tio dagar. 

Vi googlade ormen jag såg när vi kom hem, och det kan ha vart en ål. Men den på stranden var definitivt en riktigt äckligt giftig orm man inte vill komma nära. 

08.24

9/2/2015

En tio minuter utanför stan kör en polismotorcykel plötsligt fram och vinkar in oss. Vi lämnar Jockes körkort, internationella körkort och bilens registreringspapper till killen och håller tummarna. Ok, ok säger han. Men. "Now we only got one problem. Your friend here didn't have the seatbelt", säger han och pekar på mig som han för övrigt hänger in över genom mitt fönster. Han påstår att han såg mig sätta på bältet i samma stund som vi såg honom. Eftersom han höll i våra papper och vägrade ge tillbaka dem var det bara att betala. 

250 000 rupier blev det. 150 kr. Och han hade faktiskt mage att le åt oss och retsamt fråga oss varför vi betalade om vi visste att vi inte gjorde fel. 

Har nog sällan vart så förbannad, kändes som jag kokade inombords, och samtidigt så fruktansvärt glad över att leva i ett land där systemen faktiskt fungerar. 

5 minuter senare blev vi stoppade igen. Denna gång försökte vi hålla i papprena själva, med förklaringen på vad som just hänt, ända tills polisen började prata om att deportera oss. Böter slapp vi i alla fall. 

Det är så snuskigt mycket poliskontroller här på ön. Och överallt, hela tiden, ser man turister på moppar åka fast. Vi börjar faktiskt tro att detta är den främsta anledningen till att folk vill bli polis här. Att sno, stjäla, ta pengar från turister. 

16.13

7/2/2015

00.03

6/2/2015

Ikväll har vi blivit bjudna på Tequila och maniok och stekt kött av våra hyresvärdar. 

Det är annorlunda att vara fem och inte två villjor, men väldigt kul. Skål!

1/3/2015

En försvunnen plånbok vaknade vi upp med idag.

Vi träffade Kim och Magda igår kväll som så trevligt kom och bjöd på en flaska vin. Och sen spenderade vi hela natten med att prata reseupplevelser. De har farit runt i Asien ungefär lika länge som vi varit ute och vi är så taggad på denna kontinenten nu. Och de vill till Sydafrika som vi kommer från, så vart en lång kväll. Ända till klockan sju höll vi på. 

När vi vaknade, vid femtiden, var Kims plånbok spårlöst borta. Vi letade och försökte minnas och kollade övervakningskameror som förargligt nog var nere tiden för försvinnandet. Sen gav vi upp och gick ut på stan istället. På kvällen, efter en bio, lekte vi och nattvakten detektiver och kollade fler kameror. Och så plötsligt, på en av dem, ser vi hur Kim tar plånboken från bordet när han och Jocke skulle gå ut och handla öl. Och vi ser hur de sätter sig på bänken utanför och hur plånboken sedan ligger ensam kvar när de går in igen. Mindre än en minut efter att de gått kommer en herre, tydligen en av dem som brukar gå och samla burkar här omkring, och man ser hur han liksom rycker till och inte kan tro att det är sant och sen snabbt snappar åt sig plånkan. 

Hostelpersonalen kände igen och beskrev honom för oss. Så nu på kvällen har vi suttit på bänken med burkar en bit ifrån som lockbete och gjort ett halvhjärtat försök att hitta tjyven. Eller kanske bara en bra ursäkt för att sitta och dricka öl. Snart hade vi i alla fall ett helt team till hjälp och hade party på gatan.

11.52

1/2/2015

17.45

31/1/2015