00.10

22/12/2014

Vi har fått veta att öknen är den äldsta i världen och att de allra största sanddynorna finns här. Igår eftermiddag tog vi oss upp för en av dem. Det var återigen, precis som alla platser vi besökt, otroligt vackert! Sanden var mörkt rödbrun och dynornas kanter formade stora mjuka kurvor som gav en skarp kontrast mellan sol- och skuggsida. 

Vid solnedgången klättrade vi ned i en kanjon en bit därifrån och Steve, vår chaufför, berättade om alla ormar han sett medan vi drack medtaget rödvin. En gång, när han körde lastbil, såg han en Black Mamba som jagade en man bredvid vägen. Mannen hade slagit gräs och irriterat ormen som jagade honom längs med åkern och runt, runt kring ett träd innan han fick hjälp att döda den. De är tydligen de farligaste ormarna, aggressiva och snabba.

9.56

22/12/2014

Han berättade att en banan kan bevaras  i öknen i 40 år, en apelsin i 60 år, och att de oryx som lever här aldrig behöver dricka en droppe vatten utan får all sin vätska från gräset de äter. Boesman förklarade att, i motsats till vad många tror, är regn mer än pyttelite, dåligt för öknen. Det packar ihop sanden vilket gör det omöjligt för skalbaggar, ödlor och ormar att leva i den samt att det skapar mer växtlighet vilket i sin tur leder till fler sjukdomar och skadedjur. Och det kan hålla i sig länge. Allt det gulnat gräs vi såg var från ett stort regn de hade 2011. Innan dess var här kalt. Han visade oss också plantor som efter bara en droppe vatten öppnar upp sig, och vid nästa droppe släpper sina frön. 

Vi fick också höra om det enda folk som verkligen anpassat sig till detta karga, ogästvänliga landskap - the bushmen. De var små till växten, gula i hyn och levde här fram till 1920 då de antingen dödats eller tvingats överge den traditionella livsstilen och flytt härifrån. Under 1900-talets början jagade man faktiskt bushmen här och européer reste hit för troféjakt. Den främsta anledningen till denna fientliga inställning var att urbefolkningens livsstil och tro, som på så många andra platser,  krockade med det nya, moderna. De ansåg att landet och djuren som levde där givits till dem från månen, deras Gud. De jagade djuren som fanns att tillgå, oavsett om de var vilda eller tillhörde en bonde. Och så började en blodig, djurisk jakt på dessa människor.

Vi har åkt snowboard nedför sanddynorna, legat på tunna träskivor i hastigheter över 70 km/h och fått mun, näsa och öron fyllda med sand. Och så har vi åkt fyrhjuling genom öknen. Upp och ned för sanddynornas kanter.

 

Så bra dag.

 

22.44

19/12/2014

 

Vi kom hit till Swakopmund, en liten stad på Namibias kust, mitt på dagen. Två timmar senare, efter några få pommes och lite cola, åkte vi ut i öknen och platsen vi skulle lyfta från. Jag var nervös innan men blev lugn när vi kom fram. 

Planet var pyttelitet och öppet på ena sidan. Jag, Jocke, våra partners samt varsin kameraman fick precis plats. Jag var förmodligen spänd i hela kroppen och med ett dunkande hjärta, men kände mig okej hela vägen upp. 

Och sen plötsligt hade vi nått rätt höjd och skulle spännas fast i respektive partner. Jockes kameraman klättrade ut på vingen. De började hasa sig mot kanten. Vi sa lycka till. Och så, med ett högt sugande schvop försvann de ut i luften.

Då kom adrenalinet. Jag har aldrig varit med om något ens i närheten av den känslan. Det sög till i hela kroppen och hjärtat rusade. Och några sekunder senare satt jag på kanten av planet som flög fram genom luften, och tittade ner över Atlanten och Namibias öken. 

Och så hoppade vi. Jag kommer aldrig glömma dessa sekunder. Att snurra runt i absolut ingenting med adrenalin pumpande ut i fingertopparna. Att störta mot marken utan någon som helst kontroll. Det var otroligt jävla härligt och samtidigt det värsta jag vart med om. Jag är så glad att jag gjorde det! Och vi kunde inte ha valt en bättre plats. Det var otroligt vackert - öken och hav så långt ögat nådde. Och våra hopp-partners var riktigt sköna människor. Och lite galna. Man blir väl det efter 9000 hopp. Och vi fick styra fallskärmarna själva på vägen ner. 

Jag har vart lycklig hela kvällen. Varje gång jag blundar känns det som jag är uppe i luften igen. Och, bara för att göra dagen lite mera speciell, så åt vi våra livs första ostron till middag. Görgott. 

22.12

18/12/2014

Igår fick vi se djur och symboler uthuggna i berget av människor som levde här för mellan två och sex tusen år sedan. De var skickligt gjorda och föreställde giraffer, noshörningar, elefanter och antilooper. En av dem visade ett lejon med mänskliga händer vilket man tror tyder på att människorna som levde här trodde att lejonens själ var mänsklig. En annan visade pingviner och sälar vilket visade på att folket var nomader som kommit från havet. Platsen tros ha varit helig och målningarna är gjorda från olika tidpunkter och olika människor. Man har uppskattat åldern på dem med hjälp av rester från de boningar och kläder man kunnat hitta. 

Efteråt satte vi oss på campingens takterass och drack gin och tonic. Godaste man kan dricka i värmen.

Vi hade en klar natt vilket innebar en kall och inte helt ostörd sömn men också en himmel fullkomligt täckt av stjärnor. Vi drack vin och lärde oss södra halvklotets stjärntecken och hade en bra kväll.

Alldeles nyss stannade vi för att köpa souvenirer av lokalbefolkningen. Så fort man satte sig för att kolla på smyckena trädde de på armband efter armband om handleden, och när vi väl bestämt ett pris ville de ändå ha mer efteråt. Men det var trots det roligt och intressant att träffa dem. De var så vackra. Huden var glänsande och mjuk från en rödbrun kräm och kvinnorna hade hela håret smort i samma salva, utom topparna som blev till fluffiga bollar längst ned. 

09.28

17/12/2014

Själva parken, där det växer gräs och buskar och där djuren finns, levererade upplevelser över förväntan. Vi såg noshörningar och lejon på nära håll och har därmed sett alla djur i The Big Five. Lejonen var precis intill vägen. Det var två hannar och en hona och det var särskilt mäktigt att se de stora hannarna med den imponerande manen.

Noshörningar såg vi två stycken under våra Game Drives, men desto fler om kvällarna. Just intill vår camping fanns ett av den torra parkens vattenhål, och om kvällarna kom noshörningarna dit för att dricka. Vi såg en familj om tre med en liten vid sidan samt två som måste ha varit unga hannar. En av dem kom hela vägen fram till staketet och vi var mindre än tre meter ifrån. Det var häftigt! Vi kunde se varenda detalj. De små svarta ögonen, den tjocka dammiga huden, vecken kring halsen och de stora, respektingivande hornen. 

Nu ikväll gjorde vi en Night Drive genom parken. Vår chaufför hade en strålkastare med rött ljus med sig som han svepte omkring oss hela tiden medan vi körde. Bara efter fem minuter såg vi fyra lejon alldeles intill vägen. En av hannarna försökte få till det med ena honan, men det gick inge vidare. Precis efter kom den andra av honorna och gav honom, vad som såg ut som, en träffsäker bitchslap.

Under resten av vår Night Drive såg vi mest olika varianter av antiloop och en liten sak som såg ut ungefär som en kanin fast med lång svans och skuttandes endast på bakbenen som en känguru. 

00.32

16/12/2014

19.54

14/12/2014

 

Natten tillbringade vi på hotell i huvudstaden Windhoek. Det var skönt att sova i en riktig säng och inte behöva pannlampan för att hitta tandborsten om kvällen. Nu är vi fyllda med energi igen. 

 

På kvällen åkte vi allihop in till stan och åt middag på en restaurang med game meat. Vi åt zebra och krokodil samt springbock, oryx och kudu som alla är varianter på antiloop. Och vitlöksmarinerade sniglar till förrätt. Allt var över förväntan. Sniglarna smakade musslor och krokodilen smakade som en blandning av fisk och kyckling. Oryx var min favorit, den var mör och saftig. Zebra, kudu och springbock smakade som vilt hemma.

 

10.46

14/12/2014