Det blåser kalla vindar. Husen i stan är faktiska hus med isolerade väggar. Havet intill är mörkblått, kallt och ilsket skummande. Löven på träden är gula. Vissa är till och med röda. Och där jag bor har man rustat med kaminer och duntäcken. Kort sagt känns det som att komma hem. 

 

Igår natt flög jag ned från La Paz till Santiago med ett stopp i Iquique för att checka in i Chile. Efter några timmars sömn på en bänk intill gaten fortsatte jag sedan ned till vad som, som sagt, känns mer som hemma än något annat hittills. Ändå är det nästan så långt från Sverige man kan komma. Punta Arenas, Patagonien, sydligaste Chile. 

 

Efter att ha delat taxi med en tjej från Brasilien, sett att hennes hostel ligger långt från centrum, bestämt mig för att jag vill bo närmare centrum, haft den ytterst vänliga taxichauffören köra mig till tre olika hostel i centrum (alla fulla) och sedan återvänt till min reseväns hostel hamnade jag till slut på ett himla fint ställe. Hostelet känns mer som ett hem, drivs av ett vänligt äldre par, har en obegränsad frukostbuffé med god marmelad, ost och juice och är fyllt med allmänt goa människor. 

 

Jag och Lisa från Tyskland åkte på sista turen ut till ön fylld med pingviner igår. Sista turen för året. Råkade av en slump höra det från henne nån timme innan båten gick. Var en väldigt fin tur. Delfiner hoppade längs med båtens kanter. Jag och en liten pojk från USA var i extas. "De är här nu, på denna sida." "Nej.. aah inte längre." "Här, här, kom, de är här!" Ungefär, haha. De simmade fram och tillbaka under båten hela tiden. Och så träffade vi fler folk från vårt hostel. Och fick, när vi kom fram, se en ö fullkomligt täckt av fjädrar och boningar i form av hål i marken. Och ett fåtal av de små liven. De flesta har begett sig redan. Andra delar av året är ön fullkomligt överfull av pingviner men de flesta är redan på väg upp mot varmare vatten i Brasilien. 

 

12.45

1/4/2015

 

PS. Lyckades faktiskt sända min låda med souvenirer och presenter ändå. Precis en timme innan jag var tvungen att lämna för att ta mig till flygplatsen. Det var fortfarande strejk, men efter att ha blivit sänd till ett annat pyttelitet postkontor och insett att det också stängt, kände de sympati för mig och tog mitt paket till slut. Jag tyckte synd om de som jobbade och som inte fått lön på över tre månader. Gav kvinnan som tejpade ihop min låda sjuttio pesos i dricks. Kände att jag var tvungen att ge tillbaka lite i alla fall. Folk är så ofantligt vänliga, hela tiden. 

Sista turen här i Atacamaöknen. Flamingos, vackra landskap, vicuñas och nån strutsliknande fågel. Och regn på den torraste platsen på planeten...

 

21.31

22/2/2016

 

Har badat i en så salt lagun på eftermiddagen att det, helt seriöst och utan att överdriva, var omöjligt att sjunka. Det gick inte att pressa sig nedåt. Så häftigt! 

 

Härlig tur vart det också. Åkte med enda företaget här som har en terränglastbil som fordon. Vi hade en skön guide, fick sitta på taket när vi väl var inne i saltöken och fick världens festligheter uppdukade till vår Pisco Sour i solnedgången. Salami, oliver, ost, kex, chips och nötter. Jag gjorde smarrigheterna till min middag. 

 

00.15

21/2/2016

 

Ett landskap som får en att nästan tro att man vandrar runt på månen. Och fina nya vänner, Yasna och Esteban. 

 

00.09

21/2/2016

 

En dag bland höga berg, som en paus från öknen och värmen. Naturreservatet Lauca ligger alldeles bredvid gränsen till Bolivia. Att åka från havsnivå till ungefär 4500 m.ö.h. är ju allmänt inget att rekommendera men med munnen konstant fylld av kokablad gick det smärtfritt ändå.

 

Otroligt vackra landskap, med sjöar och berg, lamor och små kaniner med lång svans gjorde tillsammans med trevligt sällskap turen till en väldans bra en. Nu sitter jag återigen på en av dessa nattbussar, denna gång med Atacamaöknen som destination. Hoppas det är en mycket imponerande öken. Känner mig nämligen rätt trött på sand, torka och sol haha.

 

22.47

20/2/2016 

 

En liten stad med i princip inget regn och kantad av stränder. Ett populärt tillhåll för semestrande chilenare, så varför inte för mig under några dagar? Jag är kvar här i Arica, stan intill gränsen, och har spenderat dagen på stranden med salt i håret och solvarm hud. Är ju rätt gött att ligga och göra ingenting ibland. 

 

Att åka över gränsen från Peru till Chile är som att färdas mellan två världar. I Perus öken lever folk i byar av små enkla stenhus, i Chile ser det allmänt ut som i Europa. 

 

23.09

19/2/2016