Vi tröttnade på strandhänget. Idag har vi åkt moppe till fiskebyn här i krokarna. Där köpte vi så färska kokosnötter att de fortfarande satt i palmen när vi betalade samt kollade på döda blåsfiskar och jätteålar på stranden.

 

Imorgon bär det tillbaka mot Yangon.

 

19.57

25/5/2015

 

Solen har kommit till stranden och vi försöker att vara normala, vanliga turister som tycker det bästa som finns är att ligga i solstolen hela dagen. Men det är förjäkla tråkigt egentligen.

 

Så vi har även förgyllt våra liv genom att handla diverse souvenirer. Hör ju inte heller till vardagen att kunna packa hela väskan full med onödigt krafs men nu är det ju trots allt bara dagar kvar på vår underbara resa. Och det märks på fler sätt...

 

Plötsligt börjar värmen som vi mest hela tiden försökt undvika kännas riktigt behaglig. Och att inte var och varannan dag vakna upp i nya rum på en ny plats börjar kännas som oerhört tråkigt istället för bekvämt avslappnande. Att inte ha sina tillbehörigheter packade i smarta påsar känns numera som en dum idé. Och tänk att inte få tillbringa vareviga dag med varandra och göra precis vad vi vill - det känns ju nästan outhärdligt.

 

Så vi slappar och njuter och suger i oss allt vi kan av våra sista dagar här i utlandet. 

 

20.16

24/5/2015

 

Efter 16 timmar i samma säten var vi klockan fyra imorse framme i Yangon. Där tog vi en taxi till stans andra busshållplats för att tre timmar senare fortsätta färden mot Ngwe Saung och stranden. Klockan 12 lämnade vi Loikaw och klockan 12 kom vi fram till stranden, beachen, playan. Och det ösregnade. 

 

Men det gjorde inte så mycket. Vi hittade en mysig bungalow precis vid stranden och sprang ut och badade i regnet. Och vid middagen på hotellets restaurang var det en snubbe som hade en tam korp där. Hur coolt är inte det? Han var så fin. Korpen alltså. 

 

21/5/2015

 

PS: Det ni ser på bilderna som kvinnan går runt och säljer är helgrillade fågelungar. De har mycket märkligt lördagsgodis här i Burma. 

 

Idag har vi vart på moppetur utanför stan. Vi fick en handritad karta av managarn här på stället vi bor och så gav vi oss av. Målet var en helig grotta. Eller egentligen bara att komma utanför stan och se landskapet ikring. 

 

Jag gjorde en skiss av en grotta på baksidan av kartan som faktiskt blev användbar då det krävdes lite vägvisning för att nå vårt färdmål. Ett par bönder samt några killar i ett skjul med, såg Jocke efter att jag gått och frågat dem, två automatvapen hängande på väggen hjälpte oss med vägen. 

 

Grottan var ju inte så häftig i sig men där nedanför satt en ganska rund munk i sin solstol och trallade på nån visa och såg ut som en sån där 'happy buddha'. Det var kul. 

 

Vi kände att vi hade hela dagen framför oss och fortsatte äventyret lite till innan vi hittade en fin picknickplats. Där åt vi medhavda matsäcken. Choklad, chicken curry-chips och nån inplastad bullvariant. Och på vägen tillbaka, när vi stannat till för att ta lite kort, kom plötsligt två militärer med stort gevär, gröna kläder och flip-flops farande på sin motorcykel. De undrade nog vad vi hade för oss och sa, insåg vi senare, att de kunde eskortera oss till det enda turistmålet häromkring. Vi hängde snällt på så snabbt vår trötta moppe orkade och låtsades att vi varit på villovägar och inte alls hade sett grottan innan. Tur den glade munken inte avslöjade oss...

 

21.44

19/5/2015

 

Vi är nu i Loikaw, en stad i Kayah State som ganska nyligen öppnats upp för turister efter inbördeskriget som slagit hårt här. Vi åkte dagsbuss denna gång, tio timmar på så slingriga vägar att man var tvungen att tuta i kurvorna för att varna mötande trafik. 

 

Här bor vi på ett billigt ställe som har delad toa. Det är ju ofta så och helt ok. Men här är den inge vidare trevlig. Det är deras traditionella toaletter och det stinker om dem. Värre än toaletterna på vägkrogarna vi stannar på. Annars har vi vart uppe i stans tempel som ligger ovanpå ett berg mitt i stan. Väldigt häftigt. Och så har vi vart nere i byn där folket med guldringar kring halsen bor och fascinerats över de vackra smyckena och köpt fina souvenirer. Och så har vi sett en gigantisk buddha. Och allmänt fascinerats över den vackra floden som rinner rakt genom stan. Och, sist men inte minst och till Jockes stora förtjusning, besökt en Beer Station och skålat med lokala pubbesökare. 

 

23.00

18/5/2015

 

Vi är i... THE CAPITAL!

 

Nay Pyi Taw är ny huvudstad sedan en tid tillbaka då den militära regeringen beslutade att bygga en helt ny stad i ett mer strategiskt läge mitt i landet. 2002 började man bygga och det skulle vara klart på tio år. Men vi tycker nog inte riktigt att det verkar färdigt än. 

 

Det är en väldigt märklig stad. Vi kom i vanlig ordning dit med nattbussen vid omkring tre på morgonen och lyckades hitta två moppetaxis till ok pris. När vi 30 minuter senare kom fram till hotellet insåg vi att vi lyckats pruta till oss ett väldans förmånligt pris. Stan är enorm. 

 

Och efter några dagar här har vi insett att det inte bara är stan i sig som är enorm. På vårt hotell får man skjuts med golfbil från receptionen till rummet för det är så långt att gå. Och första dagen när vi lite naivt kanske tänkte att vi skulle gå och ta ut pengar insåg vi snart att det hade vart en timmes gående i hettan om vi fullföljt färden. Istället hittade vi ett par poliser som stod hängde i skuggan och som fixade moppetaxi åt oss. Vägen som går igenom stan är den också aningen överdimensionerad. Fem filer i vardera riktning. Och så kommer det en bil ungefär var femte minut, typ. Och går kossor och betar i vägrenen. 

 

Vi har vart i stans enda sevärdhet, en pagoda som också den är helt ofantligt stor. Och förundrats över alla kolossala hotell och byggnader som nästan ingen verkar använda. Det enda stället där vi träffar folk är i köpcentrumet där vi, i brist på annat, hängt ungefär tre gånger om dagen. 

 

Vi har även passat på att beställa room service och tittat på Downton Abbey på hotellrummet. Vilken underbar serie det är... Och så har Jocke fått ett pris i form av pengar i sina solrosfrön. Så nu är han lycklig.

 

17.33

15/5/2015

 

PS. Moppetaxina hade hjälmar med (för oss) nazisymboler på. Men kom på att hakkorset från början är ett tecken på lycka inom bland annat hinduismen så förhoppningsvis är det vad det står för...

 

Jag har vart på ett alldeles eget cykeläventyr idag och träffat massa härliga människor som inte fattar ett ord av vad jag säger. Och så har vi hittat en ny favvorestaurang här i byn. Jag beställer kinatapas med massa små roliga rätter och Jocke äter vårrullar och shanghai noodles varje gång. 

 

19.48

10/5/2015

 

Vi har ju tagit oss till Inle Lake och då är man ju tvungen att åka ut på sjön. Så där har vi vart idag.

 

Det var en helt fantastisk tur. Vi hade en egen kapten som skjutsade runt oss vart vi ville hela dagen. Vi fick se alla fiskare stå med sina nät i deras speciella fisketeknik och tomatodlingarna mitt ute i sjön och de vackra husen på höga pålar. Vi besökte ett skrädderi där vi fick se hur man tillverkar lotustråd av stjälkarna och jag köpte en fin kjol. Vi åt god lunch med utsikt över kanalen genom stan och åkte vi till ett hus där man tillverkade cigarrer och cigariller. Och så har vi vart i en pagoda, fått komma till ett annat skrädderi där två tjejer från det folk som har guldringar runt halsen satt och vävde samt besökt ett monastry mitt ute i sjön.

  

Men det roligaste av allt var nog ändå frukosten imorse. Vi bor nämligen på ett hotell där man har folk som fläktar på en till frukost. Hela tiden när vi åt gick en kille i en åtta runt vårt och grannens bord (vi var de enda frukostgästerna) och fläktade på oss med en lång palmlik sak. Vi visste inte vart vi skulle ta vägen, haha.

 

20.17

13/5/2015

 

Idag är det min födelsedag, yaay! 22 år gammal och på topp.

 

Jocke kom upp med frukost på sängen och sjöng så vackert på morgonen. Och så kollade vi på Vintergatan. Sen fick jag en flaska lokalt rosévin och efter att ha fått smak för den begav vi oss av till vingården här vid sjön. Vi hyrde cyklar och det var himla varmt och varmt och svettigt och varmt. Och vingården var väl inte riktigt i klass med de i Sydafrika direkt. Men det var helt ofantligt mysigt ändå. Vi satt där och åt god mat och drack vin som nästan inte borde få kallas vin och njöt av utsikten och rökte burmesiska cigarrer. Och det var en väldans fin dag!

 

Nu har vi köpt ett storpack med chokladkakor, öl och cola och ska se Lejonkungen. Godnatt och tack för grattishälsningarna allihop!

 

20.57

9/5/2015

 

PS: Har smakat de där nöt-, löv- och kryddblandningarna som folk tuggar på här idag. Smakar blä.

 

Vår sista dag här bland templen började med en tidig morgon för att se soluppgången. Svalt och skönt var det, och vackert med diset kring marken. På vägen hem såg vi flera bönder som var ute och harvade åkrarna med sina kor och jag bestämde mig för att åka ut på äventyr direkt efter frukost. Jocke bestämde sig för att skippa templen och ha en innedag istället.

 

Det var jag, kameran och elmoppen hela dagen. Bönderna var fortfarande ute när jag kom iväg och jag stannade och frågade om jag fick fota med tumme upp. En av dem kom till och med fram och lät mig klappa på hans fina kossor och ta massa underbara bilder. Därefter har jag gått i tempel efter tempel efter tempel och sett mängder av buddhor och vackra väggmålningar. Och så fick jag ansiktet målat med lera av en tjej som jag köpte vatten av. 

 

Sen åkte jag förbi en by där en annan tjej frågade om jag ville ha en guidad tur. Hon var 17 år och berättade att hon bott där hela livet. För ett par år sedan fick de en brunn installerad men innan dess fick de klara sig på regnvatten, vilket inte kan ha gett särskilt mycket i det här området. Vi gick runt och pratade lite och sen kom vi till en skräddare där hon visade bomullen som de odlar här och hur man spinner den till tunn tråd. Och så fick jag prova att röka de lokala cigarrerna och misslyckades brutalt och började hosta. Köpte med mig hem till Jocke istället. 

 

Nu ska vi snart hoppa på nattbussen till Inle Lake. Har vart ett par roliga dagar här bland templen, även om det ska bli skönt att komma till en aningen svalare plats. 

 

18.04

7/5/2015

 

Det är 43 grader ute och vi hinkar i oss vatten eftersom munnen blir torr så fort man öppnar den. Vi är i Bagan, ett torrt område, nästan öken, som i princip bara består av gamla, ofantligt vackra tempel. En skattkammare tycker jag. En enformig, förskräckligt varm dagssysselsättning tyckte Jocke efter de trettio första templen. 

 

Vi kom hit med nattbussen klockan fyra igår morse, efter att ha satt våra fötter på den märkligaste busstation hittills. Yangons bussterminal ligger två timmar med taxi från stan och är enorm. Restauranger, affärer och rad efter rad efter rad med bussar som alla tillhörde olika företag. Vi fick fråga och visa biljetten och jämföra loggor och fråga igen innan vi till slut hittade rätt. Och sen fick vi, som efter att ha sett en del av bussarna ställt in oss på träbänkar till sittplats, en smärre chock. Vår buss var som sänd från ovan. Jag skojar inte, den hade filt och nackkudde, enmannasäten som kunde fällas till liggläge, laddningsuttag och så fick man gratis vatten, cola, muffin och tandborstsett. Drömde ljuva drömmar...

 

Bagan var under 900-1300-talet huvudstad för det forntida kungarike som senare kom att bli Burma. Det var även landets religiösa centrum och under kungarikets topp, mellan 1100- och 1300-talet, fanns här över 10000 tempel, pagodor och monastrys. Idag finns drygt 2000 av dessa bevarade. 

 

Vi har hyrt elmoppar och kört runt mellan alla vackra gamla pagodor. Vissa ser ut som typ burmesiska versioner av Disneyslottet eller Aladdins palats. Helt fantastiska! Och så har vi gått in i ett flertal av dem. Jag som älskar att vara inne i gamla tempel, kyrkor osv. tycker att det är himla kul även efter tio stycken, men jag kan se hur det blir aningen enformigt ändå. De är nämligen allihop konstruerade på exakt samma vis. När man går in möts man av en vacker buddha, oftast i guld. Sedan kan man gå ett varv runt i templet efter en kvadratisk gång där en buddha är placerad i mitten av var sida av templet. Jocke tyckte att utsidan fick räcka efter ett par stycken. 

 

Igår kväll var vi uppe på ett av templen och kollade in solnedgången. Det var himla vackert!

Jocke ligger och skrattar för sig själv så han gråter. Åt Family Guy. 

 

Annars har vi vart och besökt Yangons stora pagoda, tempel. Och, som om inte det vore nog, hamnade vi där på en av de viktigaste dagarna inom buddhismen - Buddha Day. Vid första fullmåne i maj firar man Buddhas födelse, upplysning och död. 

 

Det var fullt med folk vid Pagodan. Folk i vackra kläder, oranga, rosa och röda munkar, folk som ville sälja saker, folk som ville ta kort med oss, folk som smygfotade oss och folk som delade ut gratis läsk. De sistnämnda gjorde att golvet blev alldeles klibbigt mot våra barfotafötter. Vi har även ätit rostade gräshoppor, hällt vatten på träd och kollat upp vilken veckodag vi är födda på på en app i en telefon.

 

Buddhisterna har åtta veckodagar; måndag, tisdag, onsdag morgon, onsdag eftermiddag, torsdag, fredag, lördag, söndag. Att veta vilken av dessa man är född på är viktigt. I Myanmar har man inget familjenamn utan efternamnet kommer från dagen du föds. Likaså har man särskilda symboler och planeter och dagen man föddes på påverkar många stora val i livet. Vid pagodan har varje veckodag ett eget hörn där folk ber och häller vatten på sin egen buddha. 

 

 

18.19

4/5/2015

 

Vi har nu tagit oss till... BURMA! Eller Myanmar som det heter nuförtiden. 

 

Här är männen klädda i vit skjorta och kjol och kvinnorna i vackra, färggranna dressar. Folk i allmänhet är målade i ansiktet med en beigh kräm, antingen insmorda överallt eller som två tydligt markerade områden på kinderna. Många tuggar liknande nöt- och lövblandningar som i filippinerna, men här har de även bär, en vit kräm och diverse kryddor på. Röd i munnen blir man dock fortfarande. 

 

Lite kort historia. Burma var fram till 1948 en brittisk koloni. 1962 genomförde kommande diktatorn Ne Win en militärkupp då landet fick ett militärt kommunistiskt styre likt det i Sovjet. Burma isolerades från omvärlden. Ett inbördeskrig, som än idag inte helt lagt sig, har pågått sedan landets självständighet mellan flera av landets många folkgrupper och den sittande regimen. 2010 avgick det militära styret officiellt och landet förklarades en demokrati, även om många av de forna ledarna fortfarande sitter på en enorm makt. Landet har under de senaste åren öppnat upp sig enormt mot omvärlden och idag är turister mycket välkomna, om än endast till de utvalda områden som är öppna för utlänningar.

 

Vi är i Yangon, landets största stad som också var huvudstad fram till 2005 då regimen ändrade till Nay Pyi Taw. Det forna styret ändrade även landets trafiksystem från vänster- till högertrafik efter, sägs det, en dröm som Ne Win haft där han såg landet byta riktning. Bytet är lite ironiskt då varenda bil man ser är gjord för vänstertrafik. En del är säkert kvar från 70-talet då lagen ändrades, men de flesta är importerade från länder med vänstertrafik så som Japan och Indien. Detta medför att även bussarna är felstyrda och folk får gå av och på ut i gatan, även om en del av dem har fått en extradörr monterad på rätta sidan. 

 

Det är extremt varmt här och ofantligt kallt i vårt hotell. När man går ut blir man själv och allt man håller i alldeles kladdigt av temperaturskillnaden. Trottoarerna är belamrade med försäljare av frukt, mat, fejkklockor, verktyg, kläder och allt annat man kan tänkas behöva. Det är väldigt trångt och eftersom många av burmeserna bär paraplyer mot solen har vi fått utstå en del nära-att-peta-ut-ögonen-situationer. De verkar dessutom inte ha mycket till köhyfs, utan tränger sig före lite här som. På gatan och i mat- och toaköer. 

 

Igår köpte Jocke en mobil i form grön larv som spelar upp animationer av insekter när man startar den och som har ett kul panda-spel och gulliga menyer. Vi betalade med dollar som alla försäljare gärna tar emot så länge de är hela, rena och ser i princip nytryckta ut. Annars är de inget att ha. Men mannen vi köpte av hade ingen växel och Jocke fick därmed följa med upp i ett trapphus och in i en lägenhet med en disk, som en reception, där tre snubbar satt och sorterade buntar av dollarsedlar med en surrande räkningsmaskin. 

 

16.33

4/5/2015