Tidigt imorse begav vi oss tillbaka ut ur deltat. Vi sov båda två nästan hela mokorofärden denna gång. 

Nu är vi på en ny camping och under eftermiddagen har vi vart på en Bushman Walk. Det finns fortfarande bushmen som lever på det traditionella sättet i Botswana, men landets regering har beslutat att, för att få fortsätta leva så som de alltid har gjort, måste de jobba tre månader per år. Tycker det är sorgligt. Det var i alla fall dem som tog med oss på eftermiddagens promenad, och det var väldigt intressant. 

De pratar inte engelska utan har ett eget språk med klickande ljud. Olika klick efter ett ord ändrar ordets betydelse. Det är svårt att beskriva hur det lät. Nästan alla orden har ett klick i sig och själva klicken var höga och tydliga. Ingen av oss kom ens i närheten när vi försökte härma dem. 

Vi fick lära oss hälsa på deras vis, med ena armen på varandras axlar. De grävde fram och plockade olika växter och förklarade vad de användes till. De hade örter mot ont i magen, hosta och tuberkulos, ryggont och huvudvärk. De gjorde tvål av en ört och visade oss en slags potatis som användes för att impregnera skinnen de bar som kläder. Och på slutet gjorde de upp eld på mindre än fem minuter med endast två pinnar till hjälp. Mycket imponerande.

Vad som slog oss mest var dock deras utseende. De var alla väldigt korta och smala och väldigt vackra. Särskilt den äldsta kvinnan, som var kortast av dem alla och hade ett mycket fårat ansikte. Hon visade oss örten de använde mot ryggont och for iväg på nästan dansande steg efteråt för att demonstrera hur rörlig man blev av den.

23.04

12/12/2014

Igår eftermiddag kom vi till Maun, en liten stad ungefär som Livingstone. Vi stannar då och då för att ta ut pengar och handla snacks, vatten och öl. Här gjorde också jag, Jocke och några till den valfria flygningen över deltat. Det är  stort, mellan 6000-15000 kvadratkilometer, och det var häftigt att se det från ovan. Det är som störst under juni, då stora vattenmassor kommer från Angola, ett av Afrikas mest regniga länder. Nu var det lågvatten och gräs och träskmark varvades med stora sjöar och floder och mängder av zebror, elefanter och flodhästar. 

Själva flygturen var en upplevelse i sig.  Vi trängde ihop oss tillsammans med Kate och piloten i ett litet, litet fyrmannaplan. Det surrade om propellern och guppade av och till och fönstrena var välvda så man kunde se nästan rakt ner. Det var roligt! Man kände verkligen att man flög på ett helt annat vis än man gör i stora, kommersiella plan. Och vi var så nära marken att vi kunde se alla djur och växter nästan i detalj. 

Imorse packade vi ihop tält, madrasser, dagsryggsäckar, bord och stolar, kokkärl, mat och en hel mängd vatten att ta med oss in i deltat. Vi åkte en timme med speedboat och sedan ytterligare två timmar i en mokoro, en traditionella kanot som styrs med en lång stav av föraren där bak. Vår mokoroförare, Gladys, vek ihop madrasserna så att de blev som mjuka säten och om det inte varit så vackert överallt hade jag säkerligen somnat som många andra. Ljudet från mokoron när den gled genom vattnet, den gassande solen och förarnas röster på okända språk var väldigt avslappnande. 

Efter lunch fick vi prova att styra mokoron själv. Det var kämpesvårt, som norskarna säger det, och vi hamnade inne bland näckrosorna hela tiden. Till slut kom vi fram till en liten strand där vi kunde bada. Vattnet var grunt och ljummet och strömt och vår guide, Lee, gjorde halsband av näckrosor och hattar av bladen som fick oss att känna oss som Peter Pan. 

På eftermiddagen gav vi oss av på en walking safari. Vi delade upp oss i tre grupper som gick med varsin guide. Det var helt klart bästa sättet att se djuren på. Vi såg mängder av zebror och en del antilooper, elefanter och vårtsvin. Men så efter en stunds vandrande i högt gräs och bland skogsdungar, hördes plötsligt ett dovt morrande. Som en katt som varnar någon att inte komma för nära. Och 10-15 meter bort, halvt dold i gräset, sitter en leopard. Det är ett av de djuren som är svårast att se, vår guide hade inte sett någon på över ett halvår. Och där satt han, mitt framför oss och blängde och morrade. Öga mot öga. Det var helt fantastiskt. Och gav lite gåshud eftersom vi visste att vår guide inte bar vapen med sig och att leoparden förmodligen skulle kunna vara framme vid oss på nolltid. 

Efter ett tag försvann han in bland träden och vi andades ut. Vår guide trodde att han kanske hade ett byte gömt i området och ville varna oss att inte komma nära. Vi följde leoparden in bland träden efteråt men han var sedan länge borta. 

Ikväll har vi ätit god middag som vanligt. Maten är helt galet bra! Vi får alltid soppa till förrätt och en varmrätt värdig en bra restaurang. Och till frukost bjuds det english breakfast med korv, bönor och ägg. Vi kommer rulla härifrån. 

Efter maten dansade och sjöng våra mokoroförare för oss och vi körde Simon Says och drack vin. Så bra dag. 

23.42

11/12/2014

Vi fick möjlighet att se vilda elefanter på närmare håll än på zoo. De stod och kollade på oss när vi åt och en av dem klättrade upp vid restaurangens pool och drack ur den. Poolen var tömd men innehöll en skvätt regnvatten. Elefanter är tydligen riktigt bra på att hitta vatten, bara nån vecka tidigare hade de krossat en av restaurangens toaletter i jakten på dricka. 

14.12

10/12/2014

Igår var vi i Chobe National Park där vi gjorde en River Cruise på kvällen och en Game Drive på morgonen. Vi såg så många elefanter, över 100 stycken under kvällens båttur. De stod nere vid flodkanten och drack och badade i leran. En av elefantungarna jagade storkarna på stranden med flaxande öron och gungande snabel.

Det var även mängder av buffalos, krokodiler, några impalor och... flodhästar! Överallt stack deras ögon och de små, små öronen upp ur vattnet. Några gick och betade i strandkanten och en hade sin lilla unge bredvid. Kan ni tänka er något sötare än en flodhästbebis? Det var häftigt att se djuren från båt eftersom man kom så pass nära. En av flodhästarna tog sig till och med in under båten. 

Tidigt imorse åkte vi in i parken igen, denna gång med bil. Landskapet var väldigt vackert. Sanden var alldeles röd och överallt växte mängder av träd och buskar. Här och där stod termiternas pyramidformade bon. Vi mötte elefanter, flodhästar, buffalos, impalor, pumba och en giraff under vår tur genom parken, och alla djuren var i princip intill bilen. 

9.24

10/12/2014