Som ett av världens sju underverk vilar staden av ruiner majestätiskt högt uppe på en bergskam lång väg från all annan civilasition. Machu Picchu, "old mountain" på quechua. En verkligt otrolig plats! 

 

Vi gjorde den billigaste rutten med dryga sex timmar på snirklande bergsvägar och ytterligare två och en halv timmes vandring längs med det tågspår som är det enda transportmedlet till underverket. Och sen, efter att ha blivit lovade privat rum med alla möjliga komfortabliteter - och det faktiskt visade sig vara sant, hade vi en mycket trevlig natt i Aguas Calientes.

 

Klockan halv fem på morgonen masade vi oss ur sängvärmen och begav oss till bussen som skulle ta oss uppför berget. De mer hardcore typerna vandrade upp men jag, och senare även Hanna, kände att nästan femhundra meters höjdskillnad i ojämna trappsteg inte riktigt är en önskvärd start på dagen. Därefter hade vi en fantastisk, mestadels solig och definitivt regnfri, dag uppe bland ruiner, lamor, vackra vyer och lysande fjärilar. Vi tog med picknick som vi stoppade i oss på mer undangömda platser. Det är strikt matförbud på området. 

 

Är så glad att ha fått möjligheten att besöka denna plats. Och ännu lite mer lycklig över att ha fått göra det i fint sällskap! 

 

10.44

13/3/2016

 

Cuzco, inkarikets medelpunkt och huvudstad. Och senare, idag, en väldigt vacker kolonialstad. 

 

Men det bästa är inte det. Det bästa är att Hanna är här. Sååååå fruktansvärt kul! Vi har promenerat omkring, sett det främsta inkatemplet som en gång i tiden var täckt av guld samt förälskat oss i en glassbar här. Imorrn ska vi till Machu Picchu.

 

21.01

10/3/2016

 

En halvtimmes båtfärd utanför Puno på den peruanska sidan av Lake Titicaca vilar ett helt samhälle på konstgjorda, flytande öar. Invånarna här har sågat ut stora block av marken vid strandkanten, fraktat dessa med båt, surrat fast dem i varandra och därefter täckt ön med tjocka lager av vass. Och ankrat den med långa linor. Fantastiskt vad man kan komma på! 

 

Otroligt vackert är det i alla fall. Och urinvånarnas kvinnor här har dessutom helt fantastiska kläder, sprakande i alla regnbågens färger och broderade med stora blommor. Jag lyckades ta mig hit utan att göra en av de turistiga turerna och blev glatt överaskad av att man kunde hyra kajaker på en av öarna. Så har ägnat dagen åt att paddla runt, prata med förundrade kvinnor som tycker det är märkligt att jag reser omkring själv och fraktat X antal förtjusta barn i hålet i fronten. Lyckades också ramla i vattnet precis när jag skulle ta mig upp på sista ön för att återlämna kajaken. Den stackars tjejen som hjälpte mig blev helt förskräckt och trodde jag skulle drunkna. De kan ju inte simma, trots att de lever i princip på vattenytan. Fick låna kläder av en av damerna för att vänta på att mina byxor skulle torka. Är jag och min goa medhjälpare på sista bilden. 

 

Helt underbart! Nu bär det av på en nattbuss till Cuzco för att möta upp Hanna som av en lycklig slump är där i detta nu. Och jag känner att jag nog kommer hålla ut här i två månader till! 

 

21.18

8/3/2016

 

En solig dag vandrandes på den stenbelagda inkaleden längs med hela ön. Med inslag av uppfriskande morgondopp, ruiner från ett gammalt tempel, nyfödda lammungar och gosiga lamor.

 

Det har vart en alldeles ypperlig dag. Med öl och god middag och vila på ett verkligt lyxigt hotell med en fantastisk trädgård. Och utsikt över en minst lika vacker solnedgång. Dagen slutade lite i chock dock när jag skulle tvätta händerna på kvällen och med ett skrik insåg att en obehagligt stor spindel satt alldeles intill mina händer i handfatet. De två chilenska damerna som bor i rummet intill frågade förskräckt om jag var okej och skrattade gott åt mig efteråt haha.

 

9.34
7/3/2016

 

 

Kollar på spanska Simpson och längtar hem. Är i Copacabana nu. Inte stranden i Rio de Janeiro, utan stan invid Titicacasjön i Bolivia. Om två och en halv månad är jag dock i Rio, min sista destination i Sydamerika, och då kommer jag säkert känna att tiden bara flög förbi. Och undra hur i hela världen jag kunde sitta där i Bolivia och ens fundera på att vilja åka hem.

 

Ska åka till Isla del Sol imorgon. En fantastisk vacker ö enligt ungefär alla jag mött. Så det blir ju kul!

 

19.51
4/3/2016

 

- - -

 

Ön är verkligen så vacker som alla säger. Och då har jag bara sett den norra byn än så länge. Har spenderat kvällen tillsammans med en massa fint campande folk på stranden. Och två flasker vin. Och en massa rom och cola. Bra kväll! 

 

23.57

5/3/2016

Så igår kväll gjorde jag två saker jag aldrig gjort förr - gick på cholita wrestling och på min livs första fotbollsmatch. 

 

Brottningen var en märkligt underhållande, brutal show. Fotbollen särskilt kul då vi hamnade bredvid klacken som var himla glada och sjöng och spelade oavbrutet, matchen igenom. La Paz vann överlägset mot Cali, Colombia. Men de har ju också ett bra övertag i att vara vana vid de dryga 3500 m.ö.h. planen befinner sig på haha.

 

08.02

2/3/2016

 

En stad full av färger, intryck, avgaser och gator som mest tycks luta uppåt. Världens högst belägna huvudstad med sina 3500 m.ö.h. Har nog redan gått och förälskat mig lite i den här stan faktiskt, vilket ju är ganska ovanligt. Jag är generellt inget stort fan av stora städer.

 

Kom hit på kvällen efter den långa bussresan och landade, ytterligare tre taxiresor till, trött här på hostelet. Är ofantligt fint ställe med skön säng men wifi är obefintligt vilket ju är lite surt när man nu befinner sig i huvudstaden. Har haft tre fina dagar här nu med sköna människor. Vi har vandrat runt, ätit gudomligt goda empanadas, vart på marknad och åkt el teleférico. Och så har vi besökt San Pedro-fängelset, men från utsidan. Det är det ökända fängelse där svensken Jonas, El Choco, den blonde, satt under tre och ett halvt år. Här kan ni höra Jonas dokumentär om fängelset: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/93907?programid=2519.

 

Och så har vi gjort stadens walking tour vilken var förträffligt intressant. Vi fick bland annat veta att:

 

- San Pedro-fängelset, som är som ett kvarter mitt i stan, var tidigare ett nunnekloster och är byggt för att rymma 500 personer. Idag lever drygt 2500 människor innanför murarna, fruar och barn till fångarna inkluderat. De flesta av dem som sitter där har inte fått nån rättegång. Fängelset fungerat som ett samhälle i sig med caféer och restauranger och de flesta jobbar på något vis. Man måste också betala för sin cell som kostar allt mellan 50 bolivianos per månad - en simpel cell med madrass på golvet, delad med sex andra, till 5000 bolivianos per månad i La Posta, fängelsets lyxavdelning, där du kan få en flervåningslägenhet med solterass, grill, yacuzzi osv. 

 

Det sker många mord på fängelset då lagarna upprätthålls av de mäktiga, rika, genom hot om och genomförandet av våld. Fängelset är även känt för att ha det bästa kokainet i Sydamerika vilket traditionellt förs ut genom att blöjor kastas till en mottagare över murarna. McDonalds ville även bygga en restaurang inne på området och Coca Cola betalar för att vara enda läsken som säljs samt sponsrar med glas och tallrickar. 

- Förr kunde man som turist på laglig väg besöka fängelset och göra guidade turer, till och med bo inne på området i fängelsets "hotell". Idag är det förbjudet sedan organisationen av detta falnade när killen som höll i det blev frisläppt. Våldtäkter, rån och väpnade överfall av turister fick regeringen att sätta stopp. Det ryktas dock om att det fortfarande är möjligt, till ett högt pris, att få se fängelset inifrån, men det sker i högsta grad på egen risk. Vi träffade dock Crazy Dave, en amerikansk fånge som är tillfälligt frigiven och som erbjöd sig berätta sin story. Han började, nästan rappande, berätta om hur han blev tagen för att smuggla kokain och hur han blev satt innanför murarna. Men sen kom en undercover polis och sa att han inte fick lov att fortsätta...

- McDonalds finns inte längre i Bolivia efter att de blivit bankrutt. Vår guide sa att det var så dyrt, förhållande till deras mat, att man kunde se folk gå in i vackra kläder och fria över en måltid Nuggets. Är ganska säker på att hon skämtade dock, men liknelsen säger ju en hel del.

- Kvinnorna ur urbefolkningen, i de traditionella kläderna, som man ser överallt kallas cholitas. De var tidigare ganska förtryckta men har nu fått det mycket bättre. Anledningen tillatt de har så små hattar, ofta mer ovanför än ovanpå huvudet, kommer sig enligt guiden av att européerna, som skulle introducera hattar här i Bolivia, beställde för små storlekar och låtsades som ingenting utan sa till kvinnorna att detta var modet i Europa just nu. Hatten visar också kvinnans status. Mitt på huvudet - gift, på snedden - singel eller änka. 

- Bolivianerna strejkar ofta och för allt möjligt. För två veckor sedan var det för att en restaurang med friterad kyckling skulle läggas ned. För en vecka sedan för att presidenten ville ta bort Simpsons från TV. 

- Bolivias folk är mycket vidskepliga varför de har många ritualer och en hel del shamaner som genomför dessa samt witch markets som säljer magiska, heliga föremål, mediciner och potions. När de ska bygga hus offrar de exempelvis ett foster eller bebis av lama tillsammans med som godis, fast med lim i, frön samt 95 % alkohol. För större byggnader krävs, enligt de gamla traditionerna, något mycket större. En människokropp. Man har hittat människokroppar ingjutna i grunden på flera stora byggen och hört historier från människor på gatan där vänner bara försvunnit spårlöst... Detta är, enligt vår guide, inget som officiellt händer längre men som alldeles säkert fortfarande pågår. Många vill inte påbörja arbetet innan offerritualen till Pachamama, moder jord, utförts. 

- Bolivia har nu, för första gången men sedan en väldigt lång tid tillbaka, en president från ett av urfolken. Evo Morales. Han har gjort mycket gott, bland annat förbättrat situationen i många aspekter för landets fattiga. Och i jämförelse med många andra av landets tidigare presidenter är han nog en riktig stjärna. De har exempelvis haft en amerikan som i princip inte kunde spanska och som sålde Bolivias enda anslutande järnväg till kusten. Och en annan snubbe som full och glad bytte bort en stor del av landet till Brasilien mot mottagandet av en vit häst...

 

Men även Evo Morales verkar vara lite sisådär av och till. Han har exempelvis, efter att ha hört att Bolivia har en förhållandevis liten befolkning, kommit med förslaget att alla kvinnor över arton som inte ännu fått barn ska betala en straffavgift.

- Bolivia är, för övrigt, det land i världen som haft flest presidenter under kortast tid. Omkring 180 stycken under landets 200 år av självständighet.

 

Mycket intressanta, vackra och roliga dagar! 

 

07.16

2/3/2016

 

På lite mer än 4000 m.ö.h. ligger Potosí, fortfarande en gruvstad men idag mycket fattigare än den en gång var när spanjorerna bröt silver här. Det finns ett uttryck "vale un Potosí", att vara värd en Potosí, som betyder att man är värd mycket och som säger ganska mycket om stadens och regionens värde förr. Under dess storhetstid, på 1600-talet, var staden en av världens största och rikaste. 

 

När Bolivia blev självständigt, år 1825, var silvergruvorna i princip tömda och rikedomarna sedan länge förflyttade till Spanien och Europa. Idag bryts tenn, zink, bly och silver men det är ett lågavlönat, farligt jobb som inte gör människorna rika. Varje gruvarbetare arbetar för sig i sin lilla del som han köpt. De använder väldigt simpla verktyg och dynamit för att spränga fram metallerna. Luften är väldigt tunn här uppe och särskilt i gruvornas trånga gångar. Dessutom är den mer eller mindre giftig av den asbest, arsenik och andra farliga ämnen. På grund av detta och allt det damm arbetarnas lungor får kämpa med i samband med sprängningarna, samt de ras som sker av och till, lever de genomsnittligen inte längre 35-40 års ålder. Många som arbetar är inte mer än 12-13 år gamla.

 

Man gör turer i gruvorna där turister får följa med in och se och lära sig om arbetet här. Jag valde dock att avstå denna tur, dels av moraliska skäl, det känns ju inte helt rätt att som turist gå runt och intressera sig för människors arbete under så miserabla förhållanden. Men också dels för att jag känner att riskerna med besöket inte känns helt okej. 

 

Istället har jag, Julia och Andreas, det svenska par jag träffade i Uyuni, njutit av den vackra stan, köpt varma kläder mot kylan och tagit oss till en naturlig hot spring för ett par timmar av bad och öl. 

 

Nu sitter jag på buss nummer två på väg till La Paz. Valde att resa under dagstid efter att ha träffat en kille här på hostelet som vart med om en förfärlig resa på vägen hit. Han tog en nattbuss från La Paz till Sucre, stan intill, då bromsarna på bussen framför hans plötsligt slutade fungera. Över trettio människor miste livet. Det var döda kroppar överallt... Så oerhört tragiskt. Det är inte betydligt farligt eller svårt att resa runt här i Sydamerika, men är det någonting som kommer att ta död på dig så är det bussarna här. Hela tiden hör man om dessa fruktansvärda olyckor. Chaufförer som somnar och kraschar in i bergväggar och de som tar kurvor för fort och flyger utför de ofta förekommande stupen. Bromsar som inte fungerar men där resan fortsätter ändå. Chaufförer som kör onyktra. Land slides. Eller bara en väldig otur. 

 

15.37

28/2/2016

 

Har vandrat runt i en surrealistisk målning känns det som idag. Som en enda stor spegel. Och så har jag sagt adjö till gruppen. FANTASTISKA dagar har vi haft! 

 

20.22

25/2/2016

 

En sten som ser ut som ett träd, skulpterad under tusentals år av vind och sand. Än mer vackra vyer. Bergssjöar fyllda av rosa flamingos. Och en härlig kväll nu med bästa gruppen, förträfflig middag, rödvin och alltifrån breakdance till samba. 

 

Vi har en konstnär i andra gruppen som vi åker med också (våra två guider är polare så de kör ihop). Han målar alla platser vi stannar på. Under femton minuter sitter han och skissar upp och målar vyerna. Helt fantastiskt fina är de. 

 

00.09

24/2/2016

 

En vit lagun. En grön. En öken med färgglada berg. Snötäckta toppar. Bad i varma källor. Kokate. En rosa lagun. Lamor. Flamingos. Första dagen i Bolivia är nog en av de bästa på hela resan. 

 

Vi har en fantastiskt bra grupp också. Joni, guide från Bolivia. Pia från Chile och Natsumi från Japan, båda bosatta i Berlin. Alex och Patricia från Ukraina respektive Spanien, också de bor i Berlin. Djalma från Chile. Och så jag då. Kommer bli en fantastisk tripp till Uyuni och saltöken. Redan nu vandrar jag på moln, ungefär. 

 

Har lärt mig ett nytt kortspel idag också. Yanif! Anders och Julia från Sverige, i en av de andra bilarna, lärde mig det nu innan middagen. 

 

19.55

23/2/2016

 

Sista turen här i Atacamaöknen. Flamingos, vackra landskap, vicuñas och nån strutsliknande fågel. Och regn på den torraste platsen på planeten...

 

21.31

22/2/2016

 

Har badat i en så salt lagun på eftermiddagen att det, helt seriöst och utan att överdriva, var omöjligt att sjunka. Det gick inte att pressa sig nedåt. Så häftigt! 

 

Härlig tur vart det också. Åkte med enda företaget här som har en terränglastbil som fordon. Vi hade en skön guide, fick sitta på taket när vi väl var inne i saltöken och fick världens festligheter uppdukade till vår Pisco Sour i solnedgången. Salami, oliver, ost, kex, chips och nötter. Jag gjorde smarrigheterna till min middag. 

 

00.15

21/2/2016

 

Ett landskap som får en att nästan tro att man vandrar runt på månen. Och fina nya vänner, Yasna och Esteban. 

 

00.09

21/2/2016

 

En dag bland höga berg, som en paus från öknen och värmen. Naturreservatet Lauca ligger alldeles bredvid gränsen till Bolivia. Att åka från havsnivå till ungefär 4500 m.ö.h. är ju allmänt inget att rekommendera men med munnen konstant fylld av kokablad gick det smärtfritt ändå.

 

Otroligt vackra landskap, med sjöar och berg, lamor och små kaniner med lång svans gjorde tillsammans med trevligt sällskap turen till en väldans bra en. Nu sitter jag återigen på en av dessa nattbussar, denna gång med Atacamaöknen som destination. Hoppas det är en mycket imponerande öken. Känner mig nämligen rätt trött på sand, torka och sol haha.

 

22.47

20/2/2016