Idag har jag träffat Samira som jag lärde känna igår! Efter en lite seg start då hon mest pratar franska eller det inhemska språket mooré, och jag mest engelska, bestämde vi oss för att åka en tur med hennes moppe på stan. Hon var supertrevlig och tänkte visa mig stadens zoo, som tyvärr var stängt för besök för tillfället då djuren skulle få lunch. Istället köpte vi traditionell dryck gjord på honung, socker och vatten och slappade lite i skuggan. Och så bjöd jag henne på lunch som tack för turen. När vi kom tillbaka satt vi på mitt rum en stund och pluggade i hennes franska-engelska-bok. Är så roligt, för oss båda, att få möjlighet att lära sig och utveckla respektive språk! I slutet av dagen tyckte jag faktiskt att vi förstod varandra väldigt bra. 

 

Sen på eftermiddagen hade jag och Toussiane bestämt att ses, och hon kom och plockade upp mig för en tur till hennes shop. Det vart ett glatt återseende, både oss emellan och senare med hennes mamma som väntade i butiken! De hade mängder av vackra klänningar, tyger, skor, väskor och smycken och jag provade och provade och bestämde mig till slut för ett par snygga byxor och en söt topp, att ha nästa gång vi går ut och dansar, samt en fantastisk 'boubou', traditionell klänning (se nedan). Så nöjd!

Därefter blev jag medbjuden av Toussiane och en manlig vän till henne (och kollega till Edwige som ju jobbar med kvinnliga rättigheter), att följa med på middag. Men först åkte vi till en traditionell marknad med superfina hantverk, kläder och assecoarer. Och jag, som redan gjort av med de kontanter jag hade med, fick både en så vacker traditionell dress och en söt handväska i gåva av David, Toussianes vän. Vilken grej va? Förstod inte att han tänkt köpa grejerna de tyckte jag skulle prova förrän jag fick dem i handen. Så himla fint! Försökte tacka så bra jag kunde, men efter att ha upprepat 'merci beaucoup' och 'tu es très gentil' ett antal gånger kunde jag inte så mycket fler artiga tack-fraser, haha. 

 

Inte nog med det så vart det, som utlovat, en rejäl BBQ till middag. Flera tallrickar av grillat kött, korv och kyckling och stekt banan till efterrätt... Kom hem proppmätt, med en massa fina kläder och med en hel rad bra minnen från dagen! Och nu måste jag verkligen sova, för imorgon redan klockan 8 kommer Samira och hämtar upp mig igen för ett ny dag av äventyr. 

 

22.52

2017-03-20

 

Dramatisk rubrik va? Haha. Är inte så farligt som det låter, men jag har faktiskt både lyckats se en orm idag, som ringlade iväg över sanden precis intill där jag bor, och varit klantig nog att ha sönder en behållare i labbet och skära mig i fingret... Jag slant med den hala tvålen och vips så var det glas och blod överallt. Snälla Bily, Sanous vän, som också var i labbet hjälpte mig att plocka upp och försäkrade att det inte var nån fara (jag kände mig ju lite dum). Ormen var en liten en och såg ganska ofarlig ut i sitt gråa skinn, men man vet ju aldrig. Jag som har lite av en ormskräck frös till is som ett riktigt fån och bara stirrade på stället där ormsvansen nu försvunnit. 

 

Annars har det varit en lugn och behaglig dag i hettan. Har gjort klart det sista av filtreringen så nu är det bara att vänta på att materialet ska torka. Och så har jag lyckats köpa mer internet, helt på egen hand, och där också träffat en ny vän, Samira, som pluggar sociologi här på universitetet och som jag ska hänga med idag. 

 

På eftermiddagen hämtade Göran från ambassaden upp mig och en jättetrevlig kvinna vid namn Eva inför kvällens innebandyturnering. Vi åkte hem till honom, ett jättefint hus ganska nära där jag bor, och fick fantastiskt god mangojuice att sippa på medan han plockade ihop materialet för kvällen. Jag, som bara köpt ett paket juice här, måste ha lyckats pricka in den mest osmakliga sorten. Har fortfarande inte fått i mig hela paketet ännu, men nästa gång ska jag leta efter denna mangojuice istället, hur god som helst! Eva, som också var från Sverige, visade sig ha jobbat med bistånd i en hel rad afrikanska länder och hade massor av spännande och intressanta historier att dela med sig av under kvällen. Numera är hon pensionär men har fastnat för Burkina Faso och bor här emellanåt. 

 

Och sen var det innebandyturnering!! Deras första någonsin. Göran och de andra hade ordnat hur bra som helst med högtalare och en tavla att skriva matcherna på, dricka och jordnötter till allihop, diplom till deltagarna och en superfin statyett till det vinnande laget! Det var två lag utifrån, ett från ett annat svenskt projekt i en by nära Ouagadougou och ett från en annan del av stan. Och så vi, från kvarteret Zogona, som spelat under onsdagskvällarna ihop och fick bli två lag. Jag vart i team Rhinos. Det var så roligt, en helt annan stämning än förra gången. De andra lagen hade tränat hårt och alla var hur taggade och hur duktiga som helst! Jag, som knappast har sinne för varken boll eller klubba, gjorde mitt bästa i alla fall och lyckades faktiskt till och med få in en målpass i sista matchen. Och vi kom trea! (av fyra lag då, hehe) Men med tanke på motståndet kändes det riktigt bra! 

 

Efteråt hade vi prisceremoni och klubbor och diplom delades ut till bästa manliga och kvinnliga spelare, bästa lagspelare samt bästa målvakt. Och så den gyllene trofén till det vinnande teamet, lag Belle Ville! Grattis!!

 

09.05

2017-03-30

 

Första två dagarna i labbet är nu avklarade! Och vi är nästan klara med vårt första prov ferrihydrit, som är det material vi ska labba med senare. Jag tog med järn(III)nitrat från Sverige och under gårdagen beredde vi 40 gram av detta tillsammans med 0,5 liter destillerat vatten och 330 ml NaOH. Målet var att under omrörning tillsätta natriumhydroxid tills pH 7,3 (då materialet når sin Point Zero Charge, alltså då dess yta varken är positivt eller negativt laddad). Eftersom någon annan dock lånat pH-mätaren, och lackmuspappret inte verkade funka så bra då vätskan i sig färgades av järnet, fick vi nöja oss med att följa protokollet och hoppas på att pH var kring det rätta värdet i alla fall. 

 

Nu idag hade allt järn fällts ut och vi har filtrerat bort det mesta av vätskan. Imorgon ska jag fortsätta filtreringen på egen hand då Sanou ska på bröllop över helgen. Därefter ska materialet torka en vecka innan vi kan börja experimenten i kolumnen. De förra MFS-studenterna som var här gjorde samma experiment, men utan att låta materialet torka först, och fick inga bra resultat. Så håll tummarna för att det går bättre för oss nu!

 

Än så länge har allt gått ganska bra, men det är redan lite småsaker som varit annorlunda och kommit ivägen. Imorse fick vi till exempel vänta 1,5 timme på att någon med nyckel till labbet skulle komma, ett problem som generellt satt käppar i hjulen för oss dessa dagar. Och när vi väl är i labbet är det ofta något som lånats av någon annan, som idag då vi fick bära lösningen tvärs över campus innan vi kunde börja filtreringen, eftersom den elektriska pump vi behövde nu befann sig i biologi-labbet. Den nitiska säkerhet vi är vana vid i labben i Sverige verkar också vara lite so and so här. Folk går och äter frukt och mackor inuti labben, behållare med diverse farliga och ofarliga vätskor och ämnen står lite överallt och många har inga skyddskläder. Sanou har dock ordnat en labbrock åt mig, och vi har ju inte pysslat med så jobbiga ämnen än så det känns rätt lugnt. 

 

Över huvud taget verkar dock Sanou och hans vänner vara superduktiga, och jag känner att jag är i bra händer! Projektet som jag ska genomföra, att testa ferrihydrit som adserbent för arsenik i vatten, kommer nog att bli väldigt spännande. Dock är ju det ämne jag tagit med ganska svårt att få tag på här (hela anledningen till att jag fick ta med det från Sverige), så jag undrar hur pass billig metoden skulle vara även om den är effektiv... Men vi får se, kanske inte har förstått hela konceptet ännu!

 

16.12

2017-03-28

 

Gårdagen:

Det är så VARMT. Helt galet. Har nog aldrig upplevt denna hetta, eller så har jag lyckats förtränga hur det känns... 43 grader hade vi idag.

 

Dagens mission, efter lite lätt baksmälla av tre öl (hur är det möjligt?) var att 1) hitta något att äta på en söndag när allt generellt är stängt och 2) fylla på det sinande vattenförrådet. Redan när jag gick ut slog värmen emot mig som en vägg. Och då är det inte helt svalt i byggnaden där jag bor heller... Sen kändes det som att traska rakt ut i en brännande öken. Lagom till jag kom till universitetsområdets slut var jag svimfärdig, snustorr i munnen och törstig och köpte två påsar vatten av en vänlig herre som även förklarade vägen till närmaste restaurang.

 

Hittade en jättegullig restaurang med som en rosamålad veranda där jag satt och försökte läsa lite franska och åt supergod ärt- och tomatröra med baguette för 8 kr. Sedan gick jag och köpte mig ett storpack vatten. 9 kg. Tänkte att det är lika bra att fylla på ordentligt i och med att jag dricker säkert 3 liter om dagen. Och kånkade det nästan hela vägen hem (accepterade till slut, efter att ha fått flera förfrågningar, skjuts den allra sista biten av en kille på universitetet). Kan inte ha vart mer än en kilometer men det kändes som, ja... halva Sahara. 

 

Tänker på alla de människor här som måste gå flera kilometer varje dag för att hämta vatten... Hur ofantligt mycket tid och kraft det tar, något som vi där hemma bara vrider på en kran för att få. 

 

15.23

2017-03-26

 

Så i förrgår kväll vart jag inbjuden på bröllop (!) av Edwige som jag mötte på planet hit. Ja, hon heter Sankara i efternamn, jag hade fått det lite fel. Det var hennes kusin som gifte sig och jag blev bjuden att komma med på lunchen efteråt. Hur roligt som helst!! Så häftigt att, efter att man bara setts en gång, få komma med på familjens bröllop. Jag som redan nu insett att jag har alldeles för lite presenter med mig tog en påse Gott & Blandat och ett vykort med barnboksfiguren Plupp och hans vänner renen, haren och hermelin, att ge brudparet. Jag tror de blev glada i alla fall, försökte förklara att det var godis från Sverige så det kanske är lite exotiskt. Och så lyckades jag på franska få ned 'glad bröllopsdag' på kortet också.

 

Strax innan 12 kom Edwiges syster Toussiane och hennes mamma Valerie och hämtade upp mig på universitetet, och så for vi iväg. Brölloppet var en bra bit bort, i en annan del av stan och jag fick se en hel massa av Ouaga som jag inte sett förut. Vi åkte bland annat över ett stort vattendrag, förmodligen en flod som nästan torkat ut, där fiskare i små kanoter skördade dagens fångst. Och så korsade vi en gigantisk marknad med alltifrån frukt och mat till kläder och cykeldäck som tydligen inte alls är den "stora" marknaden i stan.

 

Till slut kom vi fram, efter att ha fått vägvisning av systrarnas moster. Vi var på en av de tre bröllopsfester som hölls berättade Edwige. Man hade inte tillräckligt med rum att hysa alla gästerna, och sitta inne vill man gärna göra för solen bränner ganska bra sådär mitt på dagen. Vi hälsades välkomna med fyra kindpussar av kvinnorna och fyra som nickar panna mot panna av männen. Alla var så finklädda i långa färgglada klänningar, smycken och vackra frisyrer. Jag, som ännu inte köpt en klänning, fick lov att nöja mig med linneskjorta och ett i alla fall rena par byxor. Vi slog oss ned i en liten soffa och på små pallar och snart placerades ett stort fat kyckling och sallad på det låga bordet i mitten. Och Coca-Cola fick vi också! C'était vraiment bon! Grillad kyckling, sallad, gurka, supergod sås och någon sorts bönor/växt som hör till det traditionella köket. Jag blev erbjuden mer och mer och blev proppmätt. Efteråt kom det in couscous och tomatsås så det blev en liten portion av det också.

 

Sedan kom brudparet i en väl utsmyckad bil och alla gick ut till platsen där man ställt upp mängder av stolar och där ceremonin förmodligen hållits tidigare. En kille satt och spelade på ett trumset och vi gick in under taket för att gratulera paret med lyckönskningar och presenter. De var klädda helt i vitt, med matchande oranga blommor fästa på brudgummens kavaj och i brudens bukett och såg hur lyckliga ut som helst! Vi tog kort tillsammans och alla gäster fick en liten söt tygpåse med godis i. Därefter pratade vi med släktingar till paret och jag fick en 'blessing' av brudgummens mamma. Alla var jättetrevliga och verkade bara tycka att det var kul att ha mig där, så det var en jätterolig upplevelse!

 

Efteråt for vi, Edwige, Toussiane, mamma Valerie och jag iväg och jag blev bjuden på lunch nummer två i en park en bit bort. Ännu mer svalkande läsk och fantastiskt god kyckling. Vi köpte varsitt paket näsdukar av barnen som gick runt och sålde dem och fick lite tvål och en kanna vatten att skölja händerna med. Och så satt vi och njöt av den svalkande brisen i skuggan och försökte föra lite mer invecklade konversationer på franska. Jag tycker faktiskt att det går ganska bra! Och Edwige berömde mig med att det redan lät mycket bättre än de fraser jag lyckades få ur mig under flygturen hit, så det är ju kul.

 

På kvällen bestämde jag och Toussiane att vi skulle gå ut och dansa! Så vid elva kom hon och hämtade mig med bilen. Klubbarna öppnade inte förrän vid midnatt så vi åkte in till ett café och drack lite juice och pratade. Hon visade mig bilder på sin butik, en jättefin lokal där hon säljer damkläder och handväskor, och lovade att ta med mig så att jag kan köpa nått finare att ha på mig. Och så berättade hon att hon gillar och resa! Nästan var tredje vecka är hon iväg till Senegal eller Elfenbenskusten eller nått annat fint ställe. Nu på lördag skulle hon till Togo i nån vecka, så jag får se när jag hinner träffa henne igen.

 

Omkring ett kom vi fram till nattklubben, The Queen, som var stor och med dunkande poplåtar både från Västafrika, Europa och till och med lite sydamerikansk reggaeton. Vi hade så kul! Jag drack öl, tre stycken och blev ändå lite bakis haha, och Toussiane körde ju bil och drack vatten. Och så dansade vi! Klubben hade mängder av svarta lädersoffor grupperade längs väggarna, och ett stort dansgolv i mitten med blinkande lampor och fyra speglar i vardera hörn där de flesta stod och dansade som två och två mot spegeln. Musiken härifrån är grym! Ska be Toussiane skriva en låtlista åt mig senare. Artister från Kongo, Nigeria, Elfenbenskusten, Senegal, Mali och så härifrån Burkina, och med min icke-begåvning inom musikgenrer i åtanke, som en blandning av pop, lite hip-hop och mer traditionella toner. 

 

11.28

2017-03-26

 

Jag har köpt en franska-bok! För barn, första klass. Och när jag satt och pluggade i skuggan här på universitetet, fick jag hjälp av en vänlig Julièn att läsa och översätta hela kapitel 1, så jag är redan en bit på väg! 

 

Lite senare satt jag och kollade på en av de "blackboards" de har utomhus i som en liten park, där studenterna pluggar ihop, och stötte på Josef. Han är en av de enligt honom ca 200 studenter (!) som studerar tyska här och berättade om sitt kandidatarbete i hur man kan förbättra språkundervisningen genom att inkludera sånger och andra mer aktiva övningar osv. Jag hängde på honom och åt lunch i skolrestaurangen, ris och tomatsås, riktigt gott (och betydligt billigare än restaurangen där jag ätit lunch tidigare, 1,5 kr jämfört med 25 kr per måltid). 

 

Efteråt berättade han om den årliga filmfestivalen här i Ouagadougou och jag fick låna hans dator för att se filmen Buud Yam (från Burkina Faso) medan han pluggade. 

 

Jag har lärt mig mycket franska idag, men också insett att merparten av alla studenter här också pratar väldigt bra engelska. 

 

Länk till filmen Buud Yam av Gaston Kabore (1997) [engelska subtitles]: https://youtu.be/5UWbg6twe-w

 

21.34

2017-03-23

 

Min nya favoritpryl! En liten låda med mobilt internet som gör att jag kan prata med er där hemma, googla översättningar till franska, söka efter forskningsrapporter för mitt arbete, hänga med i kursen jag missar nu när jag är borta samt, sist men inte minst, kanske inte förlora i WF mot dig pappa. Detta är alltså en av de alla saker Sanou hjälpt mig fixa idag. 

 

Började dagen med baguette, ägg och te efter att ha träffat managern för rummen här på universitetet. Sanou tyckte att de borde få igång AC:n på mitt rum, vilket de också gjort under dagen (efter första natten kändes fläkten okej, men guuud vad skönt det är med kalluft nu). Därefter har min alldeles utmärkta guide visat mig runt på universitetets olika delar, bland annat flera av labben där jag kommer spendera mycket tid när projektet väl drar igång. Har fått träffa en hel mängd människor, både Sanous nära vänner (som han alla introducerar som sin bror) och professorer och huvudansvarig för labben. Sen var vi inne i stan och ordnade med internetdosan. Innan vi ens kört in moppen i kvarteret där man säljer telefoner och elektronik hade vi en hel massa folk som hälsade med 'Bonjour Madame' och 'Bienvenue Monsieur'. Vi gick runt lite, Sanou hjälpte mig att prata och pruta men efter en stund gav vi upp och gick in i en väldigt officiell butik för abonnemanget Orange. Där tog jag en nummerlapp och väntade på att få skaffa ett sim-kort medan Sanou gick ut igen och snart kom tillbaka med en internet-dosa han lyckats få ett bra pris på. Vid det laget hade en vänlig herre som pratade engelska bjudit in mig till ett rum intill där jag kunde få hjälp (säkert eftersom jag såg lite vilsen ut när Sanou var borta).

 

Efter alltihop var vi båda trötta och hungriga (särskilt Sanou som åt frukost redan kl. 6!) och åkte moppe till en restaurang där det serverades ris, spenat och fisk. Supergott! På kvällen gick jag en liten tur på universitetet, hittade inget att äta och funderade på om jag skulle ta mig en tur även utanför området. Men efter att ha pratat med en tjej på skolan fick jag veta att restaurangerna låg en bit bort, och vände tillbaka till rummet. En premiärtur själv utanför universitetet kan vänta tills det är ljust i alla fall. Fick bli en av de måltids-barer jag tagit med till middag. 

 

Har ju nu fått min första inblick i livet här i Burkina Faso. Lite kort om första intrycket så är det 40 grader varmt, ett täcke av röd sand överallt, fullt av moppar och en och annan åsna, god mat och vänliga och öppna människor som inte förstår ett ord av vad jag säger. Ska jobba stenhårt på franskan nu!

 

20.54

2017-03-21

 

Jag har (äntligen) landat i Ouagadougou och Burkina Faso! Det var en lång dag igår, men nu är jag här. Framme, i mitt hem för två månader framåt. Känns konstigt och roligt och spännande på en och samma gång (som det brukar vara med andra ord). Jag har fått ett rum på universitetet med fläkt (vet inte vad jag gjort utan den), dusch och en skön säng med ett stort myggnät. Till och med en liten kyl har jag!

 

Klockan 07.00 igår morse lyfte planet från Arlanda och jag vinkade hejdå till Sverige, efter att ha ägnat senaste dagarna åt att krama världens bästa vänner, familj och Jocke adjö. Kändes som en oändligt lång och svår resa, mycket svårare än innan, mest för att jag inte riktigt visste vad jag hade att vänta mig tror jag. Det känns redan betydligt lättare i alla fall, vilket är så skönt! Fram till mellanlandning i Bryssel och nästan hela vägen fram gick allt enligt plan. Jag tittade på nya Harry Potter (Fantastic Beasts and Where to Find Them) och sov till La La Land, åt god flygplansmat, drack flera glas apelsinjuice och bekantade mig med min stolsgranne Sankara som bor i Ouagadougou och som varit på konferens för kvinnliga rättigheter. Hon och hennes kollegor hade flugit ända från New York och var lite lagom trötta. Det kändes redan så mycket bättre när jag fick nån att prata med. Hon berättade lite om stan och landet och sa att hon gärna skulle visa mig runt någon dag, vilket känns väldigt kul. 

 

Med en knapp timme kvar kom dock meddelande om att man fått tekniska problem med planet och istället skulle fortsätta direkt till ruttens slutdestination, Abidjan och Elfenbenskusten. Jag och Sankara suckade lite åt omvägen, men när vi landade kändes det ändå kul att få ha sett en liten glimt av ett nytt land. Efter att tidigare endast fått se sand och öken och åter sand från flygplansfönstret, flög vi nu in över lummiga, gröna områden uppdelat i öar och små floder och med havet i horisonten. Efter den fina entrén var stoppet dock ganska händelselöst. En tonfiskburgare, ytterligare en apelsinjuice och några timmar senare meddelades att planet var lagat och vi kunde fortsätta mot Ouagadougou. 

 

Framme väntade min stackars handledare Sanou och hans bror, som först varit orolig när planet inte kom och man inte givit något besked om vad som hänt, och sedan fått vänta en halv dag extra på att jag äntligen skulle dyka upp. Lyckades, med Jockes hjälp, få tag i honom när vi landat i Abidjan i alla fall, så det löste sig bra till slut. De hade sina moppar med sig och efter att jag satt mig bakom Sanou och hans bror fått fast min otympligt stora aluminiumväska i famnen bar det iväg genom den varma natten. Kändes lite sådär först att åka moppe vid midnatt genom hela staden, men det verkade vara hur lugnt som helst. Folk satt och pratade på diverse små restauranger vid gatkanten, en och annan låg och sov på nån stenmur och trafiken var väldigt lugn. Kändes mycket mer som en sovande småstad än de kaotiska metropol huvudstäderna ofta utgör.

 

Och nu är jag alltså här. I Ouagadougou. Jag har vaknat, satt på mig solkräm, ätit dagens malariatablett, redan druckit en halvliter vatten och sitter i detta nu och väntar på att Sanou ska dyka upp och visa mig runt på universitetet. Så fort jag fått internet får ni ta del av detta också! 

 

08.03

2017-03-21

 

Nu är jag på resande fot igen! Denna gång för att göra mitt kandidatarbete i Burkina Faso och huvudstaden Ouagadougou. Ska bli så spännande! Lite kort så kommer jag vara en del av ett större projekt där man ämnar utveckla en metod för att rena arsenik ur dricksvatten. Problemet med höga halter av arsenik förekommer i stora delar av Burkina Faso, men värst drabbat är landets norra delar. Traditionellt är brunnarna på landsbygden grävda och på ungefär 25 m djup, varför de både kan torka ut och drabbas av mikrobakterier i hettan. För att lösa problemet har man istället under de senaste årtiondena borrat brunnar ned till berggrunden i byarna, vilket ger en stabil tillgång på dricksvatten. 

 

Nya problem har dock tillkommit då man vid undersökningar av vattnet påträffat höga halter av arsenik. I vissa byar är halterna så mycket som 10-100 ggr den av WHO rekomenderade gränsen för dricksvatten på 10 µg/L. Arsenik finns naturligt i berggrunden på många ställen här, och eftersom vattnet man nu tar upp har haft lång kontakttid med berget så har ämnet kunnat tränga ut i vattnet. Många sjukdomar är relaterade till långvarigt intag av arsenik genom dricksvatten, däribland ett flertal cancersjukdomar.