Tidigt imorse begav vi oss tillbaka ut ur deltat. Vi sov båda två nästan hela mokorofärden denna gång. 

Nu är vi på en ny camping och under eftermiddagen har vi vart på en Bushman Walk. Det finns fortfarande bushmen som lever på det traditionella sättet i Botswana, men landets regering har beslutat att, för att få fortsätta leva så som de alltid har gjort, måste de jobba tre månader per år. Tycker det är sorgligt. Det var i alla fall dem som tog med oss på eftermiddagens promenad, och det var väldigt intressant. 

De pratar inte engelska utan har ett eget språk med klickande ljud. Olika klick efter ett ord ändrar ordets betydelse. Det är svårt att beskriva hur det lät. Nästan alla orden har ett klick i sig och själva klicken var höga och tydliga. Ingen av oss kom ens i närheten när vi försökte härma dem. 

Vi fick lära oss hälsa på deras vis, med ena armen på varandras axlar. De grävde fram och plockade olika växter och förklarade vad de användes till. De hade örter mot ont i magen, hosta och tuberkulos, ryggont och huvudvärk. De gjorde tvål av en ört och visade oss en slags potatis som användes för att impregnera skinnen de bar som kläder. Och på slutet gjorde de upp eld på mindre än fem minuter med endast två pinnar till hjälp. Mycket imponerande.

Vad som slog oss mest var dock deras utseende. De var alla väldigt korta och smala och väldigt vackra. Särskilt den äldsta kvinnan, som var kortast av dem alla och hade ett mycket fårat ansikte. Hon visade oss örten de använde mot ryggont och for iväg på nästan dansande steg efteråt för att demonstrera hur rörlig man blev av den.

23.04

12/12/2014