De senaste dagarna har vi varit med om något helt oväntat och kanske därför än mer fantastiskt. Det visade sig att just under våra dagar här uppe i bergen hölls en av årets stora fester - Imbayah Festival. Var tredje år samlas alla byar kring Banaue för att under ett par dagar delta i traditionella danser, sporter och spel. 

 

På morgonen kom alla de tävlande uppklädda i traditionella dräkter i en lång trummande parad där man dansade och sjöng. Två av de totalt nitton byarna hade med sig levande grisar och nästan alla bar en tupp eller två. Därefter fick varje by visa upp ett nummer från något ur de traditionella sederna och vardagen. Man sjöng, sådde ris, lagade mat, drack risvin och dansade, ofta med ett spjut eller ett kärl i handen och ibland med en tupp över axeln. Och de medhavda grisarna fick efter en lång ritual med dans och vin ett abrubt slut på livet. 

 

Resterande av dagarna har festen fortsatt med fler parader, danser och filippinsk mat. Bland annat Halo-Halo, en efterrätt som innan för oss har bestått av glass, gelébitar och torkad frukt men som här bestod av mjölk, is, kål, makaroner och nån söt smet. Ingen höjdare tyckte vi, men lokalborna slevade i sig glas efter glas. Vi har också fått en ny kompis, Tao, som är son till en som säljer sockervadd här och som springer runt överallt hela tiden. Han har fastnat för min kamera och gör massa filmsnuttar när än han får chansen. 

 

Och så till huvudmomentet, de traditionella sporterna. Pilkastning med risstrån, en variant av kubb, brottning på ett ben och utan armar, race med hemmasnickrade trämotorcykla, en springtävling och volleyboll. Och sista dagen jagade man inoljade grisar i "catch the greasy pig". 

 

19.30

29/4/2015