Sitter inne i djungeln nu, för tredje och sista gången. Alla andra har gått och lagt sig och jag ska nog också sova snart. När elden falnat helt. Överallt runt omkring här hörs grodorna kväkande och syrsornas melodier. Då och då hör man en fågel. 

 

Det kom en ny volontär idag, Carolin, och det känns trist att jag inte kommer få lära känna henne ordentligt. I övermorgon, på morgonen, ska jag åka tillbaka mot Quito. Det har vart ett par fantastiskt roliga veckor här. Känns lite som att åka ifrån min familj. Men på måndag kommer min älskade Joakim. Helt overkligt att han snart är här. 

 

Vi besökte vattenfallet igen, denna gång hela alltet. Vi klättrade ned i det strömmande vattnet tills vi kom till Casa de la Boa, där i alla fall en stor boaorm brukar hänga. Den sista biten klättrade vi med fötterna mot ena sidan och händerna mot den andra, nån decimteter över boans hemvist. Men sedan blev glappet mellan bergssidorna för stort och vi var tvugna att simma sista biten. Läskigaste tio metrarna jag simmat i hela mitt liv. Boaormen är bland de farligare ormarna här och det finns en sort, Matacaballo eller hästdödaren, som jag definitivt inte skulle vilja ha huggandes mot mina fötter i ett vattendrag i djungeln. 

 

Kolla vad fin bilden är på Yannick och Sebastian. Café con leche kallar vi dem. 

 

21.55

17/12/2015