På flygplatsen blev vi välkomnade med handsprit, bilder av blodiga ebolaoffer samt ett gäng dansande, sjungande, trummande zambier. Vi höll också på att bli lurade på en dyr taxi in till centrum men fick tag i en billig sen. 

Livingstone är mindre än vad vi trodde. Det finns en stor gata och lite små gator kring den. Att gå igenom centrum tar fem minuter. Överallt ser man kvinnor i färgstarka, mönstrade klänningar, då och då med en stor balja frukt på huvudet eller en bebis insvept i sjal på ryggen. Folk kallar oss brother och sister, och är särskilt vänliga när de vill sälja nått. Butikerna heter ofta "General Dealers" och säljer saker som bildäck, möbler och trumset i samma affär. Det finns också en hel marknad mitt i stan där varorna uteslutande består av centimetertjocka filtar. Och på vägen hem mötte vi en herre som kom gående med en spis på sin skottkärra. Är kär i denna kontinenten redan. 

Vårt hostel är helt klart det finaste och mysigaste hittills. Det har pool! Med bar bredvid. Och supersköna fåtöljer i afrikanska mönster. Och god billig middag. Kyckling med curry, mmm. 

23.16

4/12-2014