Igår eftermiddag kom vi till Maun, en liten stad ungefär som Livingstone. Vi stannar då och då för att ta ut pengar och handla snacks, vatten och öl. Här gjorde också jag, Jocke och några till den valfria flygningen över deltat. Det är  stort, mellan 6000-15000 kvadratkilometer, och det var häftigt att se det från ovan. Det är som störst under juni, då stora vattenmassor kommer från Angola, ett av Afrikas mest regniga länder. Nu var det lågvatten och gräs och träskmark varvades med stora sjöar och floder och mängder av zebror, elefanter och flodhästar. 

Själva flygturen var en upplevelse i sig.  Vi trängde ihop oss tillsammans med Kate och piloten i ett litet, litet fyrmannaplan. Det surrade om propellern och guppade av och till och fönstrena var välvda så man kunde se nästan rakt ner. Det var roligt! Man kände verkligen att man flög på ett helt annat vis än man gör i stora, kommersiella plan. Och vi var så nära marken att vi kunde se alla djur och växter nästan i detalj. 

Imorse packade vi ihop tält, madrasser, dagsryggsäckar, bord och stolar, kokkärl, mat och en hel mängd vatten att ta med oss in i deltat. Vi åkte en timme med speedboat och sedan ytterligare två timmar i en mokoro, en traditionella kanot som styrs med en lång stav av föraren där bak. Vår mokoroförare, Gladys, vek ihop madrasserna så att de blev som mjuka säten och om det inte varit så vackert överallt hade jag säkerligen somnat som många andra. Ljudet från mokoron när den gled genom vattnet, den gassande solen och förarnas röster på okända språk var väldigt avslappnande. 

Efter lunch fick vi prova att styra mokoron själv. Det var kämpesvårt, som norskarna säger det, och vi hamnade inne bland näckrosorna hela tiden. Till slut kom vi fram till en liten strand där vi kunde bada. Vattnet var grunt och ljummet och strömt och vår guide, Lee, gjorde halsband av näckrosor och hattar av bladen som fick oss att känna oss som Peter Pan. 

På eftermiddagen gav vi oss av på en walking safari. Vi delade upp oss i tre grupper som gick med varsin guide. Det var helt klart bästa sättet att se djuren på. Vi såg mängder av zebror och en del antilooper, elefanter och vårtsvin. Men så efter en stunds vandrande i högt gräs och bland skogsdungar, hördes plötsligt ett dovt morrande. Som en katt som varnar någon att inte komma för nära. Och 10-15 meter bort, halvt dold i gräset, sitter en leopard. Det är ett av de djuren som är svårast att se, vår guide hade inte sett någon på över ett halvår. Och där satt han, mitt framför oss och blängde och morrade. Öga mot öga. Det var helt fantastiskt. Och gav lite gåshud eftersom vi visste att vår guide inte bar vapen med sig och att leoparden förmodligen skulle kunna vara framme vid oss på nolltid. 

Efter ett tag försvann han in bland träden och vi andades ut. Vår guide trodde att han kanske hade ett byte gömt i området och ville varna oss att inte komma nära. Vi följde leoparden in bland träden efteråt men han var sedan länge borta. 

Ikväll har vi ätit god middag som vanligt. Maten är helt galet bra! Vi får alltid soppa till förrätt och en varmrätt värdig en bra restaurang. Och till frukost bjuds det english breakfast med korv, bönor och ägg. Vi kommer rulla härifrån. 

Efter maten dansade och sjöng våra mokoroförare för oss och vi körde Simon Says och drack vin. Så bra dag. 

23.42

11/12/2014