Vi har nu tagit oss till... BURMA! Eller Myanmar som det heter nuförtiden. 

 

Här är männen klädda i vit skjorta och kjol och kvinnorna i vackra, färggranna dressar. Folk i allmänhet är målade i ansiktet med en beigh kräm, antingen insmorda överallt eller som två tydligt markerade områden på kinderna. Många tuggar liknande nöt- och lövblandningar som i filippinerna, men här har de även bär, en vit kräm och diverse kryddor på. Röd i munnen blir man dock fortfarande. 

 

Lite kort historia. Burma var fram till 1948 en brittisk koloni. 1962 genomförde kommande diktatorn Ne Win en militärkupp då landet fick ett militärt kommunistiskt styre likt det i Sovjet. Burma isolerades från omvärlden. Ett inbördeskrig, som än idag inte helt lagt sig, har pågått sedan landets självständighet mellan flera av landets många folkgrupper och den sittande regimen. 2010 avgick det militära styret officiellt och landet förklarades en demokrati, även om många av de forna ledarna fortfarande sitter på en enorm makt. Landet har under de senaste åren öppnat upp sig enormt mot omvärlden och idag är turister mycket välkomna, om än endast till de utvalda områden som är öppna för utlänningar.

 

Vi är i Yangon, landets största stad som också var huvudstad fram till 2005 då regimen ändrade till Nay Pyi Taw. Det forna styret ändrade även landets trafiksystem från vänster- till högertrafik efter, sägs det, en dröm som Ne Win haft där han såg landet byta riktning. Bytet är lite ironiskt då varenda bil man ser är gjord för vänstertrafik. En del är säkert kvar från 70-talet då lagen ändrades, men de flesta är importerade från länder med vänstertrafik så som Japan och Indien. Detta medför att även bussarna är felstyrda och folk får gå av och på ut i gatan, även om en del av dem har fått en extradörr monterad på rätta sidan. 

 

Det är extremt varmt här och ofantligt kallt i vårt hotell. När man går ut blir man själv och allt man håller i alldeles kladdigt av temperaturskillnaden. Trottoarerna är belamrade med försäljare av frukt, mat, fejkklockor, verktyg, kläder och allt annat man kan tänkas behöva. Det är väldigt trångt och eftersom många av burmeserna bär paraplyer mot solen har vi fått utstå en del nära-att-peta-ut-ögonen-situationer. De verkar dessutom inte ha mycket till köhyfs, utan tränger sig före lite här som. På gatan och i mat- och toaköer. 

 

Igår köpte Jocke en mobil i form grön larv som spelar upp animationer av insekter när man startar den och som har ett kul panda-spel och gulliga menyer. Vi betalade med dollar som alla försäljare gärna tar emot så länge de är hela, rena och ser i princip nytryckta ut. Annars är de inget att ha. Men mannen vi köpte av hade ingen växel och Jocke fick därmed följa med upp i ett trapphus och in i en lägenhet med en disk, som en reception, där tre snubbar satt och sorterade buntar av dollarsedlar med en surrande räkningsmaskin. 

 

16.33

4/5/2015