Hemma är klockan 15.50. I New York är hon 09.50. Jag har klarat av att sova ett par timmar inatt, säga adjö till Sverige, slita mig ur Jockes famn, inte gråta mer därefter, kliva på planet till Berlin, hitta gaten för planet till New York och slutligen kliva på detta plan. Allt går som planerat. Och jag kan fortfarande inte förstå att jag åkt. 

Planen är New York i fyra dagar, sedan norra Colombia med kolonialstaden Cartagena och karibiska stränder. Och därefter får vi se. Förhoppningsvis är allt fantastiskt roligt och min klump i magen har släppt och då blir det nog Peru och Bolivia också. Kanske mer ändå. 

Men nu ska jag fokusera på att finna lite ro i livet som ensam globe-trotter. Och se klart på The Hobbit. Kram på er. Jag saknar er redan. 

---

Update: Nu, äntligen, fyra timmar efter att planet landat är jag framme i min säng. Det tog en himla tid, säkert två timmar, att komma igenom passkontrollen. Och så valde jag att ta tunnelbanan, för att spara pengar, som var sen och seg och kändes som ett sådär val att åka med alla sina värdesaker. Dessutom stannade den fyra stationer efter min på grund av ombyggnationer så hela mitt äventyr slutade med en promenad tjugo kvarter tillbaka. Så jag har nästan sett och upplevt stan redan.

Men nu är jag äntligen här. Bland trevliga människor, nyduschad och redo att sova. Godnatt. 

20.16

13/9/2015