Vi tog bussen till Harlem och jag insåg att jag redan vart där, första kvällen när tunnelbanan körde förbi min station, då gick jag genom halva Harlem. Men det är ju väldigt fint nuförtiden. Väl framme utanför kyrkan blev vi uppradade på led, två och två som i matkön på lågstadiet, och en stor kostymklädd kille granskade vår klädsel. Ena tjejen fick gå över gatan och betala 5 $ till ett par killar som skulle vakta hennes väska under tiden - det var strikta regler om vad man fick ta med in.

Sen smög vi in och satte oss. Kyrkan var, som de brukar vara, väldigt vacker. Gudstjänsten började med att alla som ville fick lätta sina hjärtan och prata om vad man var tacksam över. Det var, förväntat, väldigt mycket Jesus och Gud och Herren. 

Och därefter började sången. Det var såå häftigt, faktiskt. Killen som ledde det hela var jätteduktig. Och vi stod allihop och klappade med. Det är svårt att beskriva, man måste nästan uppleva det, eller se det i alla fall. De sjöng massor av sånger, eller psalmer, och bad böner och någonstans mitt i blev man ombedd att gå runt och prata med folk omkring sig och alla sprang runt och skakade hand och kramades och hejade. 

På slutet talade en av prästerna om Gud och varför det finns ondska i världen och det blev väldigt mycket "antingen är du kristen eller är du ett ogräs på Jorden". Men om man låter bli att ta åt sig var det en väldigt cool kväll. Även om budskapet kändes lite väl påtryckande emellanåt.

Det har vart i varje fall vart en kväll jag aldrig kommer glömma. 

22.16

16/9/2015