Började min sista dag här med ett dopp i vattenfallet. Och ett adjö till denna vackra plats. 

 

När vi kom tillbaka väntade kanske bland det sötaste jag sett i Manons famn. En ynklig, liten varelse vid namn Chichico. När Manon, som inte var med oss in i djungeln, och José gick en promenad denna morgon hittade de två små bebisapor pipande på marken. De lyckades få tag i en av dem och efter att ha väntat ett bra tag på att mamman skulle visa sig gav de slutligen upp och tog med honom hem. 

 

Vi har nu matat honom med gräshoppor, som han uppskattade mycket, banan och försökt truga i honom lite mjölk. Och han har fått en korg med en filt att bo i och Manon som mamma. Så ofantligt söt är han. Och sitter och låter i korgen när man inte håller i honom. Ljudet är helt otroligt. Det är högt och låter ungefär som en fågel som sjunger långt borta, trots att man sitter alldeles bredvid. Nu sover han nog gott i Manons rum. Han låter i alla fall inte.

 

Imorgon, efter frukost, åker jag. Det känns konstigt och ledsamt och kul på en och samma gång. Det har vart ett par fantastiskt intressanta och roliga veckor här. Kanske kommer jag tillbaka nån gång i framtiden. Har haft en bra sista kväll i alla fall. Vi satt vid elden som vanligt, José bjöd på rödvin och Manon fick sig en behandling mot alla myggbett hon lyckats få. Röda löv som hettades upp i elden och sedan smordes in över hela henne. Hon ser ut som Barbapappa. Eller en rosa smurf. 

 

Film på när Chichico äter banan samt film på hur han låter

https://flic.kr/p/BtZLdY

https://flic.kr/p/CpcHuw

 

00.10

18/12/2015