Klockan halv tre fick vi passen stämplade av en trött nattarbetare och blev nu officiellt välkomnande till Peru. Landet av inka. Landet av kultur och äventyr. Landet av historia, ruiner och gamla ihoplimmade krukor. Men än så länge mest landet av öken och skräp. 

 

När solen gick upp var landskapet förbytt. Bergen, gräset och de slingriga vägarna hade bytts ut mot raka, platta sträckor omringade av kalt ökenlandskap med små enkla hus. Och massa skräp, överallt. Vet inte om de saknar sopsystem eller om de bara inte bryr sig.

 

Nu är vi i Chiclayo, förmodligen den största staden i norra Peru och definitivt det kommersiella centrumet. Stan är ett virrvarr av människor, gatuförsäljare och tutande taxibilar. Man kan inte gå mer än fem sekunder utan att höra någon tuta. Det är helt otroligt. Jag har försökt räkna till fem flera gånger nu. De tutar hela tiden, ofta helt utan anledning och helst flera gånger i rad. Vi har ätit god och billig mat här dock, och vart på en marknad där ena hörnet bestod av helande örter, alternativa mediciner och alla möjliga talismaner av olika slag. Imorgon ska vi se det vi verkligen kom till stan för - ruinerna i Sipán. 

 

20.30

26/1/2016