En halvtimmes båtfärd utanför Puno på den peruanska sidan av Lake Titicaca vilar ett helt samhälle på konstgjorda, flytande öar. Invånarna här har sågat ut stora block av marken vid strandkanten, fraktat dessa med båt, surrat fast dem i varandra och därefter täckt ön med tjocka lager av vass. Och ankrat den med långa linor. Fantastiskt vad man kan komma på! 

 

Otroligt vackert är det i alla fall. Och urinvånarnas kvinnor här har dessutom helt fantastiska kläder, sprakande i alla regnbågens färger och broderade med stora blommor. Jag lyckades ta mig hit utan att göra en av de turistiga turerna och blev glatt överaskad av att man kunde hyra kajaker på en av öarna. Så har ägnat dagen åt att paddla runt, prata med förundrade kvinnor som tycker det är märkligt att jag reser omkring själv och fraktat X antal förtjusta barn i hålet i fronten. Lyckades också ramla i vattnet precis när jag skulle ta mig upp på sista ön för att återlämna kajaken. Den stackars tjejen som hjälpte mig blev helt förskräckt och trodde jag skulle drunkna. De kan ju inte simma, trots att de lever i princip på vattenytan. Fick låna kläder av en av damerna för att vänta på att mina byxor skulle torka. Är jag och min goa medhjälpare på sista bilden. 

 

Helt underbart! Nu bär det av på en nattbuss till Cuzco för att möta upp Hanna som av en lycklig slump är där i detta nu. Och jag känner att jag nog kommer hålla ut här i två månader till! 

 

21.18

8/3/2016