Var ju bjuden på middag igår hemma hos familjen Pare, professor Samuels familj. Och vilken middag! Har nog inte ätit något så gott sen jag kom hit (och det klår mycket där hemma också ska ni veta). Vitlöksbakad fisk, stekt potatis, kryddat ris och tomatsås, sallad med gurka, rödlök, morötter och salladsblad - och så en helt fantastisk grön sås till. Har frågat om receptet (lite sent när vi redan var på väg hem så får det nog snart). Och ingefärsjuice var det också, är en ganska vanlig dryck här. Och mango till efterrätt. 

 

Familjen Pare är ju kristna och firar påsk precis som vi. Eller ja nästan som vi. De äter en massa god mat och umgås och, om man är ute i byn, dricker och dansar man hela natten ut, berättade Samuel. I byarna går man också ihop allesammans och vandrar från hus till hus, hela dagen, och äter och pratar och festar. I stan är firandet lite mindre och kretsar kring familjen. 

 

Men så är det en sak som kanske mest skiljer deras firande från vårt. En så fenomenal, briljant idé! Burkina Faso består ju av en hel massa olika folkslag, med i sig en hel mängd olika språk. Men det är också ett land där majoriteten är djupt troende, inom två olika stora religoner. 60 % är muslimer och 23 % kristna (15 % är anhängare av traditionella inhemska religioner). Och på påsk, som är en kristen högtid, lagar kristna familjer en hel massa mat som man sedan går över med till sina muslimska grannar. Eller så bjuder man in dem och äter hemma i huset allihop. På muslimska högtiderna gör byns muslimer på motsvarande vis. Det är så bra! Så fint, tycker jag. Att kunna ta del av varandras högtider, att enas på viktiga dagar, utan att för den skull behöva delta och förstå och fira. Att man bara enas i att vi alla är människor, att alla har rätt till sin tro, men att vi kan umgås och ta del av varandras liv för det!

 

Än så länge är Burkina Faso, i mina ögon, ett fantastiskt exempel på där människor lyckas leva tillsammans. Rika och fattiga (och tro mig, skillnaderna är enorma), muslimer och kristna, människor av olika folkslag, kvinnor och män, utlänningar och burkinabéer. Kriminaliteten är låg, de allra flesta man möter gör allt för att hjälpa sin medmänniska och folk verkar behandla varandra med en övergripande, generell respekt, oavsett vem man är eller vad man kommer ifrån. Visst finns det problem, det finns det överallt. Flickor som gifts bort, fattiga som svälter, våld och stöld. Men vad som genomsyrar samhället är inte detta. Det är snarare en ömsesidig vänlighet, hövlighet och respekt, ur mina ögon. Och detta i ett av världens fattigaste länder! Jag tror vi har ett och annat att lära där hemma.

 

 

 

10.33

2017-04-16