Experiment 2
2017-04-18 @ 19:49:00 / Burkina Faso
Experiment 1
Resultat från experiment 1: Efter 2 L vatten passerat kolonnen (med volym 13,25 kubikcentimeter och ett flöde på 0,68 L/h) återfanns 13 μg As/L... Inte sådär toppen alltså, men förmodligen inte helt illa heller. Vi vet ännu inte vad den initiala koncentrationen på vattnet är - de proverna funkade inte (visade 0 μg As/L). De ska göra dem igen imorgon så får vi se.
Hann göra ett prov klart imorse, innan vi lämnade in dem på analys, i samma experiment men där materialet alltså fått vila under natten. Detta prov visade återigen 0 μg As/L och alltså sker troligtvis något som kallas self-generation, dvs. att materialet efter att ha fått vila återigen kan adsorbera mer arsenik. Det vore ju roligt i alla fall! För tidigt att säga om något av dessa resultat med säkerhet stämmer dock, fler experiment behöver göras.
Imorse var dock högsta möjliga flöde betydligt mindre än under gårdagen. Och det blev bara värre ju fler prover jag gjorde. Under gårdagen hade jag ett konstant flöde på 0,68 L/h från 0 - 2,25 L. Sedan imorse var flödet 0,41 L/h från 2,25 - 2,5 L. Därefter 0,27 L/h från 2,5 - 2,75 L. Och slutligen, efter 2 h, hade jag fortfarande inte nått 3 L för det sista provet så då gav jag upp. Proverna från idag är ej analyserade, vi får se om vi ska göra detta.
Experiment 2
Har under dagen börjat med experiment 2 istället. Då högsta möjliga flöde som sagt var väldigt litet under experiment 1 (hydraulisk konduktivitet, K = 1,9*10^-7 under gårdagen) var jag på jakt efter en sil med större kornstorlek. Experiment 1 hade ju en kornstorlek på mellan 125 - 2000 μm. Vi skulle nog behöva en kornstorlek på åtminstone 400 - 1500 μm (min hypotes). Den enda sil vi hittade här på universitetet var dock 700 μm... Så denna har jag använt idag, tillsammans med den på ca 2000 μm som vi köpte på marknaden härom veckan. Alltså, kornstorleken för experiment 2 ligger mellan: 700 - 2000 μm.
Varför man vill anpassa kornstorleken till en optimal fördelning är för att nå maximal adsorption och samtidigt kunna hålla ett relativt högt flöde genom kolonnen. Adsorption innebär ju att ett ämne, i detta fall arsenik (As), binds till ytan på partiklarna, antingen genom kemiska bindningar eller elektrostatiska krafter. Ju större yta (alltså ju mindre kornstorlek) desto större adsorptionsförmåga. MEN om kornstorleken är för liten kommer de minsta kornen att följa med vattnet och lägga sig, allihop, längst ned i kolonnen och klogga igen flödet.
Det gäller att hitta den optimala kornstorleken! Vi får se om vi lyckas hitta en sil i mer lämplig storlek. Jag tror nämligen att kornen i experiment 2 är för stora och därmed kapaciteten att adsorbera As för liten. Kanske kan vi analysera proverna från dagens experiment imorgon, och förhoppningsvis har jag då fel...
17.31
2017-04-18
Om ni tittar noga, och jämför med tidigare inlägg ser ni att kornen i experiment 2 är betydligt större.
