Jag har (äntligen) landat i Ouagadougou och Burkina Faso! Det var en lång dag igår, men nu är jag här. Framme, i mitt hem för två månader framåt. Känns konstigt och roligt och spännande på en och samma gång (som det brukar vara med andra ord). Jag har fått ett rum på universitetet med fläkt (vet inte vad jag gjort utan den), dusch och en skön säng med ett stort myggnät. Till och med en liten kyl har jag!

 

Klockan 07.00 igår morse lyfte planet från Arlanda och jag vinkade hejdå till Sverige, efter att ha ägnat senaste dagarna åt att krama världens bästa vänner, familj och Jocke adjö. Kändes som en oändligt lång och svår resa, mycket svårare än innan, mest för att jag inte riktigt visste vad jag hade att vänta mig tror jag. Det känns redan betydligt lättare i alla fall, vilket är så skönt! Fram till mellanlandning i Bryssel och nästan hela vägen fram gick allt enligt plan. Jag tittade på nya Harry Potter (Fantastic Beasts and Where to Find Them) och sov till La La Land, åt god flygplansmat, drack flera glas apelsinjuice och bekantade mig med min stolsgranne Sankara som bor i Ouagadougou och som varit på konferens för kvinnliga rättigheter. Hon och hennes kollegor hade flugit ända från New York och var lite lagom trötta. Det kändes redan så mycket bättre när jag fick nån att prata med. Hon berättade lite om stan och landet och sa att hon gärna skulle visa mig runt någon dag, vilket känns väldigt kul. 

 

Med en knapp timme kvar kom dock meddelande om att man fått tekniska problem med planet och istället skulle fortsätta direkt till ruttens slutdestination, Abidjan och Elfenbenskusten. Jag och Sankara suckade lite åt omvägen, men när vi landade kändes det ändå kul att få ha sett en liten glimt av ett nytt land. Efter att tidigare endast fått se sand och öken och åter sand från flygplansfönstret, flög vi nu in över lummiga, gröna områden uppdelat i öar och små floder och med havet i horisonten. Efter den fina entrén var stoppet dock ganska händelselöst. En tonfiskburgare, ytterligare en apelsinjuice och några timmar senare meddelades att planet var lagat och vi kunde fortsätta mot Ouagadougou. 

 

Framme väntade min stackars handledare Sanou och hans bror, som först varit orolig när planet inte kom och man inte givit något besked om vad som hänt, och sedan fått vänta en halv dag extra på att jag äntligen skulle dyka upp. Lyckades, med Jockes hjälp, få tag i honom när vi landat i Abidjan i alla fall, så det löste sig bra till slut. De hade sina moppar med sig och efter att jag satt mig bakom Sanou och hans bror fått fast min otympligt stora aluminiumväska i famnen bar det iväg genom den varma natten. Kändes lite sådär först att åka moppe vid midnatt genom hela staden, men det verkade vara hur lugnt som helst. Folk satt och pratade på diverse små restauranger vid gatkanten, en och annan låg och sov på nån stenmur och trafiken var väldigt lugn. Kändes mycket mer som en sovande småstad än de kaotiska metropol huvudstäderna ofta utgör.

 

Och nu är jag alltså här. I Ouagadougou. Jag har vaknat, satt på mig solkräm, ätit dagens malariatablett, redan druckit en halvliter vatten och sitter i detta nu och väntar på att Sanou ska dyka upp och visa mig runt på universitetet. Så fort jag fått internet får ni ta del av detta också! 

 

08.03

2017-03-21